De som inte visat tecken på njurskada under de första 20 åren av sin diabetes har en mycket lägre risk att drabbas senare, det verkar det som om vissa människor är mer skyddade mot njurkomplikationer. Vilka som har detta skydd vet man dock inte i förväg och det är därför viktigt att sträva mot ett så bra blodsocker som är möjligt för att minska risken.
Njurarna är en del av kroppens "reningsanläggning". De filtrerar ut de vattenlösliga gifter som bildas vid ämnesomsättningen. De medverkar till reglering av blodtryck och kroppens surhetsgrad samt salt-, vätske- och kalkbalans. Blodbildning är en annan funktion.
När blodsockret är förhöjt uppstår kemiska reaktioner i njurarna som gör att de kan ta skada. Den allvarligaste skadan drabbar de små blodkärlsnystan som filtrerar den vätska som så småningom återvinns eller bildar urin. När kärlväggen skadas av den förhöjda blodsockernivån läcker äggviteämnen ut i urinen. Om detta får fortsätta kan kärlen skadas och njurarnas reningsförmåga försämras.
Förutom ett högt blodsocker kan även ett högt blodtryck påverka njurarna negativt och leda till mikroalbuminuri, eftersom de små kärlen lätt skadas om trycket inuti dem blir för högt. Ju högre blodtryck desto snabbare blir försämringen av njurfunktionen.
Symtom och undersökningar
Mikroalbuminuri (äggvita) i urinen är ett tidigt tecken, och ett känsligt mått, på njurskada vid diabetes. Tester för mikroalbuminuri (mikroskopiska mängder äggvita i urinen) ska göras regelbundet. Vid typ 2-diabetes kan utslaget visa risk för njurskada, men är också markör för hjärt-kärlsjukdom.
Läckage av äggvita i urinen kan även uppfattas som en förändring av blodkärlens väggar, vilket kan utvecklas samtidigt med åderförkalkning. I praktiken leder ett positivt utslag, alltid till en satsning på förbättrad kontroll av blodsocker, blodtryck och blodfetter.
Behandling
Så fort misstanke om njurpåverkan visar sig ska blodtrycket behandlas, till och med redan innan det börjar stiga. Det finns många olika mediciner och ibland behövs flera preparat för att få ett bra blodtryck. behandlingen kan vara i förebyggande syfte. Om njurskadan utvecklas utan rätt behandling kan den till slut leda till dialys eller njurtransplantation.
Hjälper inte läkemedel kan det bli nödvändigt med dialys, som ges antingen som blod- eller påsdialys. Vid bloddialys kopplas man till en maskin som fungerar som en konstgjord njure. Vid påsdialys används bukhinnan som ett filter och reningen görs kontinuerligt.
Transplantation ger bäst resultat på sikt och görs om det finns lämplig givare och de medicinska förutsättningarna är gynnsamma.
