Bli medlem
Ge en gåva

Varför får människor med diabetes inte det stöd de behöver - trots att de ber om det?

Idag lever 450 000 människor i Sverige med diabetes. Av dem har 50 000 den autoimmuna varianten som kallas typ 1-diabetes, en livslång sjukdom som man varken kan bota eller förhindra. Trots sprutor upplever många att det är den mentala aspekten som är jobbigast med att ha diabetes.

En person med diabetes behöver kontinuerligt planera, förbereda och tänka på alla de saker som påverkar blodsockret. Man är ansvarig för att flera gånger om dagen dosera en medicin som potentiellt är dödlig. De beslut som tas påverkar om 2 timmar, 2 dagar, 2 år och 20 år. Typ 1-diabetes är en sjukdom som alltid finns i bakhuvudet, en sjukdom som det aldrig går att ta ledigt från.

En person med diabetes träffar sjukvården i bästa fall 2-3 timmar - resten av tiden spenderas ensam med sjukdomen. Med det i åtanke är det inte så konstigt att det behövs stöd för att hantera sjukdomen, inte bara vad gäller det medicinska, men också den mentala och känslomässiga biten. Det är tufft nog att vara ung vuxen idag med de krav som samhället ställer. Med en livslång sjukdom, där en person med diabetes måste vara sin egen läkare 24 timmar om dygnet, blir det ännu tuffare.

En undersökning Ung Diabetes och Diabetesförbundet nyligen genomfört tillsammans med IBM visar att 3 av 10 av de som lever med typ 1-diabetes har ett behov av psykosocialt stöd som inte blivit tillgodosett. I åldersgruppen 18-35 år är siffran ännu högre. 4 av 10 unga vuxna som lever med typ 1-diabetes skulle behöva stöd av en kurator eller psykolog med att hantera sin kroniska sjukdom, men får inte det. 80% av alla patienter har aldrig ens blivit erbjudna psykosocialt stöd, och av de som tagit modet till sig och själva frågat om hjälp är det inte ens hälften som faktisk fått hjälp.

Vården verkar dock vara medvetna om detta. 86% av sjukhusen som svarat på vår enkät upplever att det finns ett större behov av psykosocialt stöd än vad de kan erbjuda. Problemet ligger alltså delvis i resursbrist.

Ung diabetes tycker att det är oacceptabelt att unga vuxna med diabetes inte får sitt behov av psykosocialt stöd tillgodosett. Vad tänker enskilda mottagningar göra för att förbättra den psykosociala vården? Vad tänker landstingen göra för att tillräckliga resurser ska finnas i vården så att människor med diabetes kan leva långa och friska liv?

Senast uppdaterad 31 januari 2018