Sammanfattning
Sedan 2015, när Ung Diabetes Sverige genomförde den senaste enkätundersökninge om att leva med typ 1-diabetes har vissa delar av diabetesvården förbättrats. Fler uppger att de är nöjda med sin vård 2020. Detsamma gäller för övergången mellan barn- och vuxenmottagningen. Samtidigt finns och ett antal aspekter där utvecklingen inte ser lika positiv ut. Både 2015 och 2020 upplevdes det värsta med att leva med diabetes att aldrig kunna få ledigt från sjukdomen. Fler upplever också en mer negativ syn på sin diabetes 2020 jämfört med 2015. När unga med diabetes tillfrågades om vad de önskar prata mer om med vården svarade de flesta att de vill prata mer om hur diabetes påverkar vardagen och de psykosociala.
Det finns ett stort behov av psykosocialt stöd bland unga som lever med diabetes, men vården möter inte upp. Undersökningen visar att varannan svarande med behov av psykosocialt stöd inte fått något stöd alls från vården. Detta trots att de en eller flera gånger bett vården om att få stöd. Undersökningen visar även att kvinnor är i större behov av psykolsocialt stöd än män. De upplever också en större ensamhet i sin diabetes och tänker oftare på sin sjukdom. Samtidigt är män överrepresenterade bland de som uppgtt att det värsta med diabetes är att de inte kan arbeta inom det yrke de vill på grund av sjukdomen. Kvinnor, å sin sida, upplever att diabetes påverkat deras yrkesval positivt.
Det finns också vissa regionala skillnader i svaren. Ugna med diabetes i Stockholm är mer nöjda med sin övergång mellan barn- och vuxenmottagning, medans unga med diabetes i Skåna är mer missnöjda med övergången. Mellan överiga regioner är det små skillnader i svaren. För fullständiga resultat finns en nedladdningsbar PDF, den finner du under rubriken "Att leva med typ 1-diabetes 2020" eller genom att klicka här.