Jag har alltid varit öppen med att jag har diabetes, det visar sig på ett eller annat sätt ändå genom att människor i ens närhet ser att man tar en spruta, tar ett blodsocker eller håller på med insulinpumpen. Men jag presenterar mig inte som " Hej mitt namn är Anders Ljungqvist och jag har diabetes".
Oftast när jag träffar nya människor och de ser att man tar blodsocker så brukar de fråga nyfiket vad jag håller på med och är allmänt intresserad av mig och min sjukdom. Så när jag träffade min flickvän för första gången så fick hon reda på att jag har diabetes då vi satt mitt emot varandra på en kräftskiva och då man oundvikligt måste ta blodsocker. Hon frågade då alla möjliga frågor och var mycket intresserad om diabetes och allt där omkring.
När vi sen började träffas mer och mer så ville hon lära sig mer och mer om mig och min sjukdom. Jag har aldrig känt för att dölja eller försöka hålla allt för mig själv när det gäller mig och min sjukdom då man lever med den 24 timmar om dygnet och det är då svårt att en partner inte ser eller är delaktig i sjukdomen.
Jag har den turen att träffat en tjej som vill och verkligen engagerar sig i mig och min diabetes. Hon har varit med på flera föreläsningar och event som har handlat om diabetes och allt där omkring. Hon frågar också mig om hur saker fungerar och hur vi bäst skall lösa saker och vad hon kan göra för att hjälpa och stötta mig när jag har det svårt eller i andra situationer.
Något som jag tycker är lite roligt och underbart är när hon, innan jag ens tänkt på att ta blodsocker innan maten, har tagit fram blodsockermätaren, satt in test stickan och laddat provtagaren och sen fått tag i något av mina fingrar för att ta ett prov. Sen är hon snabb som ljuset att hämta något att äta om jag har lågt blodsocker.
Min flickvän finns där för mig på ett bra sätt genom att hon aktivt tar del av mig och min diabetes och vill och försöker sig förstå sig på hur det är och känns även om man inte kan förklara allt eller beskriva hur det exakt känns i olika situationer.
Jag ser bara fördelar med att vara i ett förhållande dä rmin partner vill vara delaktig och försöker förstå sig på min sjukdom för det underlättarför både för mig och för henne. Hon kan förstå varför jag ibland kan vara lite sur om jag är låg eller hög, hon vet vad man skall göra om jag börja må dåligt och ibland så märker hon snabbare än jag att blodsockret är på väg ner eller upp.
Det är alltid skönt att ha någon med sig på resor, hemma eller när man träna som finns där om något skulle hända trots att jag vet att jag klarar av de flesta situationer på egen hand. Med min flickvän kan jag prata om allt och hon förstår och kan försöka så mycket som möjligt sätta sig in i mitt perspektiv.
Det finns säker andra situationer där det inte är lika lätt eller kanske personer som tycker att det är svårt eller vill inte berätta om sin sjukdom eller till och med försöker gömma och smyga med det.
Jag tror att det inte är någon bra lösning då man riskerar att hamna i trubbel och om man skulle råka illa ut och ingen vet om, inte minst den man är ihop med, vet att man har diabetes så kan det dröja innan man får hjälp. Är man öppen med sin sjukdom så tror jag att de flesta tar emot med öppna armar. En sjukdom som diabetes skall inte vara någon som man behöver gömma utan det är en del av den man är och finns med en i livet och har man själv accepterat den så kan andra göra det också. Skulle sen den personen man träffar eller dejtar inte acceptera eller har svårt med att du tar sprutor eller har pump så är det inte rätt person för dig. Det är något som jag i alla fall tror på.