Jan-Åke Vesterlund, 54 år. Bor i radhus/bostadsrätt i Sundsvall, Halmstadsvägen 20. Sambo sen tjugoett år. Har inga egna barn men fyra styvbarn. Jag har diabetes typ 2 sedan 1997. Har en pappa och faster samt sambo som har diabetes typ 2och en farmor som hade diabetes typ 2, hon blev inte frisk utan dog 2007
Jag har jobbat på aluminiumindustri i 32 år från 1987 fram till i höstas då jag bytte bransch och jobbar nu inom massaindustri som processoperatör. PÅ KUBAL som aluminium industrin heter har jag jobbat som processoperatör, skiftledare för ett skiftlag om 26 personer, varit processtekniker. Inom den fackliga verksamheten har jag varit styrelseledamot i fabriksklubben som det då hette för att sedan bli IF (Industrifacket.) nuvarande IF-Metall. Jag var också suppleant i IF:s avdelningsstyrelse för södra norrland. Jag har spelat Amerikansk fotboll där satt jag med i styrelsen och var även tränare. Jag har sedan 2015 suttit med i Medelpads Diabetesförenings styrelse. Först som suppleant och sedan som ordinarie ledamot för att från årsmötet 2018 vara ordförande för föreningen. 2018 kom jag med i Västernorrlands läns diabetesförening som suppleant och vice ordförande, sedan 2019 är jag ordförande i länsföreningen.
Det jag kan tillföra styrelsen är erfarenheter jag har skaffat mig erfarenheter från både idrotts- och arbetsliv och facklig verksamhet samt arbete inom Diabetesförbundet på lokal och länsnivå. Jag brukar komma med idéer, ha åsikter. Försöker argumentera för vad jag tror på och vad jag anser är rätt men kan ändra mig när jag ser en bättre idé eller åsikt. Styrelsearbete är att komma med idéer och åsikter, diskutera komma fram till en ståndpunkt och sedan stå fast vid den, vara lojal mot styrelsens ståndpunkt och argumentera för den utåt. Jag brukar få andra att prata, jag är en bra lyssnare, jag får andra att öppna sig. Ska en styrelse fungera måste alla få plats och känna att de får ta plats. Jag brukar få andra att öppna sig och dela med sig av vad de tycker och vad de vill.
Att vara engagerad i ideell verksamhet har lärt mig att det är oerhört mycket jobb och hur mycket man än gör finns det massor med mer att göra, men man ska glädjas åt alla framsteg stora som små och är det en medlem som gläds och blir nöjd över den insats man gjort så får man njuta av det. Sen får man jobba vidare och se till att man kan göra fler medlemmar glada över det arbete man gör för dem. För det är för medlemmarnas skull vi jobbar ideellt.
Att prata framför andra människor är ju inte min favoritsyssla men det är något jag lärt mig göra och klarar av, jag har varit med i direktsändning i tv då jag var tränare för ett Amerikanskt fotbollslag. Som ordförande i lokal- och länsförening får jag ju ofta prata inför andra. Så att representera förbundet i olika sammanhang kommer att funka
