ÄVEN OM DIABETES inte längre var en dödsdom var liven som Banting räddade fortfarande utsatta. Det tidiga insulinet var primitivt: framställt av djurkörtlar, svårt att tillverka och smärtsamt att injicera och orsakade ofta allergiska reaktioner.
En-om-dagen-doserna kom också med en begränsning för att kunna vara effektiva: hypoglykemier.
Mot slutet av 30-talet uppenbarade sig ett helt nytt sjukdomspanorama runt diabetes – komplikationerna. Den höftade behandlingen kunde inte skydda mot blindhet, njursvikt, hjärtinfarkter och kort liv.
Jakten efter bättre och renare insuliner startade – och öppnade dörren för en helt ny era inom medicinforskningen: DNA-teknik. Dagens insulin utvinns inte längre ur svinkörtlar. I dag görs mänskligt insulin med hjälp av genmodifierade bakterier och jästceller.
Det var också först 1993 man fann bevis för att högt blodsocker på lång sikt skadar kroppens organ. Insikten utlöste en dramatisk utveckling mot modern insulinbehandling. De senaste 25 åren har nya insuliner skapats kemiskt som snabbt kapar blodsockertoppar efter måltider eller ligger kvar under huden som en jämn bas hela dygnet.
– Men även om de nya insulinsorterna betytt färre hypoglykemier och en enklare vardag så har de för de flesta inte gett så stora HbA1c-förbättringar, säger Marcus Lind, professor i diabetologi vid Göteborgs universitet. Han har gjort flera internationellt uppmärksammade studier för att bättre förstå prognosen vid typ 1- och typ 2-diabetes och nya behandlingar.
DEN STÖRSTA SKILLNADEN, efter måltidsinsulinets entré, berättar han, kom med sensordriven blodsockermätning.
– När du kunde se dina värden kontinuerligt och justera med de nya insulinerna – då plötsligt fick vi en bättre insulinbehandling och kunde förbättra människors HbA1c påtagligt. Liksom när insulinerna hamnade i en pump som automatiskt tar ner de höga värdena. Det är en dramatisk skillnad hur effektivt de nya pumparna krymper det sista glappet till normala värden.
Hur nära är vi en perfekt insulinbehandling?
– Man kan se på frågan från olika perspektiv. För många människor har vi kommit väldigt långt till ett första mål: att få ner den stora risken för komplikationer. För dem som växer upp med typ 1-diabetes i dag med bra blodsockervärde och inga andra uppenbara riskfaktorer förväntar vi oss för de allra flesta en normal livslängd. Å andra sidan behöver behandlingarna förbättras ytterligare för att få till bra värden för många.
– Samtidigt, när vi frågar patienter vad de tycker är jobbigt med typ 1-diabetes så är det ofta att sjukdomen är närvarande 24 timmar om dygnet. Även om vi närmar oss bra blodsockervärden för många så är du aldrig helt fri. Så om vi pratar sätt att tillföra kroppen insulin utan att själv behöva vara särskilt delaktig har vi fortfarande en lång väg kvar, säger Marcus Lind.
Ur Allt om Diabetes, nr 1 2021