Bli medlem
Ge en gåva

Annika förlorade sin diabetessjuka dotter

Diabetesfonden fick ett brev från en mamma som varit med om det svåraste man som förälder kan uppleva. Att ens barn dör. Här publicerar vi ett utdrag. Annika hoppas att genom att dela med sig av sin berättelse få fler att skänka pengar till forskningen kring diabetes.

Jag är mamma till två flickor som båda drabbats av diabetes typ 1. Under alla mina år som diabetesmamma har jag många gånger mött uppfattningen att diabetes är en relativt harmlös sjukdom. "Om man bara tar sitt insulin några gånger om dagen och undviker socker så är det väl inga problem?". Kan bli så arg på folk som inte förstår att diabetes typ 1 är en svår sjukdom. En sjukdom som även om den sköts, kan leda till stora skador, ja till och med för tidig död.

Den här historien handlar framförallt om min yngre dotter Caroline. Caroline avskydde sin sjukdom från första dagen. Det var som ljuset slocknade i hennes ögon när hon som nioåring fick diagnosen. Jag har hittat texter där hon beskriver sina svarta känslor för sjukdomen. Hon kunde inte förlika sig med den.

Tuffa år följde med ständiga injektioner och svängande blodsocker, ofta oförklarligt. Illamående och kräkningar vid högt. Darrningar, ilska, tårar och sänkt medvetande vid lågt. Blåmärken och förhårdnader på magen, benen och fingrarna. I de tidiga vuxenåren följde en lite stabilare tillvaro, med studier och drömmar om en framtid med man och barn. Bara ett år kvar till examen på Kungliga Tekniska Högskolan, hon såg fram emot det, kämpade på ambitiöst. Då slog blixten ner.

Efter att förgäves ha försökt nå henne under dagen hittade jag Caroline död i hennes lägenhet den 23 augusti 2012. Caroline dog av höga blodsockervärden och syraförgiftning som hade utvecklats på mindre än ett dygn. Både jag och hennes läkare tror att hon somnade, gled in i koma och sedan dog när cirkulationen kollapsade. Det är min tröst att det såg ut som om hon sov. 

I dödsannonsen skrev vi "tänk gärna på Diabetesfonden" och det var också glädjande nog många som gjorde det. Ingenting kan ge mig Caroline tillbaka, men stödet till forskningen kan bespara andra sor-gen av att förlora ett barn. Om vi någonsin ska kunna förstå varför sjukdomen bryter ut, hitta ett botemedel och förhindra att fler barn och ungdomar drabbas så måste forskningen få fortsätta.

PS. min äldsta dotter är idag 37 år och har två barn, mina fina barnbarn.

Varma hälsningar från Annika,
mamma till Caroline 1987-2012

Fredrik Löndahl: Behovet av forskning är stort

"Annikas berättelse är stark och jobbig att läsa. Den är ändå viktig att förmedla eftersom berättelsen visar vilken allvarlig sjukdom diabetes är och att behovet av forskning är stort. Det är lyckligtvis väldigt ovanligt att unga människor dör av diabetes, men fortfarande händer det. 

Hur personer med diabetes upplever sjukdomen är väldigt individuellt. Vissa ser den inte som ett hinder medan andra brottas med den dagligen. Oavsett vilket, så behövs mer resurser till forskningen för att lösa diabetesgåtan.

Diabetesfonden stödjer många intressanta forskningsprojekt, och vår förhoppning är naturligtvis att ett eller flera av dessa ska leda till avgörande framgångar. Sedan fonden startade 1958 har till exempel den förväntade livslängden för personer med typ 1-diabetes ökat med ca 15 år. Med ditt stöd kan vi nå ännu längre."

- Fredrik Löndahl, ordförande i Diabetesfonden

Vill du bidra till forskningsframsteg? Ge en gåva till Bg 900-9010 eller på www.diabetesgåvan.se.

Senast uppdaterad 5 juli 2016