Bli medlem
Ge en gåva

Typ 1-diabetes

Arvsgången

Arvsgången vid typ 1-diabetes är komplicerad och till stora delar fortfarande okänd. Ett barn till en förälder med typ 1-diabetes löper mindre än fem procents risk att också få sjukdomen. Om båda föräldrarna har typ 1-diabetes ökar risken för barnet till mellan 10 och 20 procent. Men nio av tio av alla barn som insjuknar har ingen nära släkting med typ 1-diabetes. Cirka 50 000 människor i Sverige har sjukdomen.

Orsaker - symptom

Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt upphört. Av någon okänd anledning angriper och förstör kroppens immunsystem de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist.

Symptomen visar sig först när 70-80 procent av de insulinproducerande cellerna förstörts. De första tecknen brukar vara stora urinmängder, ökad törst och onormal trötthet, ibland också viktnedgång.

De stora urinmängderna beror på att socker utsöndras med urinen genom njurarna och att sockret drar med sig vatten. Törsten är en signal om de stora vätskeförlusterna med urinen. Trötthet och viktförlust beror på allvarliga störningar i ämnesomsättningen som också beror på insulinbristen.

Varför immunsystemet, som är till för att försvara kroppen mot infektioner, angriper och förstör de egna insulinproducerande cellerna, vet man inte. Många forskare menar att det krävs en kombination av dels ett ärftligt anlag och dels någon yttre miljöfaktor, det spekuleras i om virus eller kemikalier kan fungera som den tändande gnista som startar angreppet. Men det finns inget svar på frågan idag.

Behandling

Insulin förstörs om det kommer i kontakt med mag- och tarmkanalens safter och det går inte att ta i form av tabletter. Det sätt att tillföra insulin till kroppen är med hjälp i form av injektioner med insulinpenna eller insulinpump. Alla människor med typ 1-diabetes behandlas med insulin.

Kostnader

Insulin är kostnadsfritt för den enskilde, liksom de förbrukningsartiklar (insulinpenna och insulinpump) som behövs för att tillföra kroppen ett läkemedel eller som behövs för egenkontroll (blodsockermätare) av medicineringen, om de förskrivits av läkare/diabetessjuksköterska/diskriktssköterska på grund av sjukdom.

Senast uppdaterad 12 oktober 2017