När min dotter övertalade mig att hoppa på ett projekt för seniorer på det lokala gymmet hade jag varit skruttig länge. Jag gick med rullator ute och kryckor inne, hade hemtjänst och pacemaker och hade just fått veta att jag har typ 2-diabetes.
Läkaren hade sagt att jag skulle behöva börja med sprutor, men jag ville gärna prova att klara mig utan i tre månader för att se vad träningen skulle ge. När jag for ner till gymmet första gången var jag hemskt skeptisk. Jag lämnade fram en lista över allt jag inte kunde göra och hur handikappad jag var, och tänkte att jag nog skulle slippa. Men de sa att det var precis sådana som jag som de ville ha med.
I början gjorde jag övningarna så gott jag kunde med mina kryckor, och kunde trots allt vara med på det mesta. En granne och jag brukade peppa varandra att komma i väg om det kändes motigt någon dag. Nu har jag kört gruppträning varje tisdag och torsdag i två år med styrka, kondition, rörlighet och balans, och jag mår så mycket bättre, det är helt otroligt!
Tidigare vågade jag inte gå på bussen själv och klarade inte att gå i trappor. Nu har jag slutat med kryckor och behöver inte hemtjänst längre. Mitt blodsockervärde har också blivit mycket bättre, jag äter metformin men har sluppit sprutorna. Det är också en fantastisk grupp jag tränar med. Vi dricker lite kaffe efteråt och får den sociala biten. Jag är fortfarande sämst i gruppen men numera är det sällan några svårigheter att gå dit, tvärtom, det är roligt.
Mitt mål med träningen är att jag ska fortsätta att må så här bra och vara så här pigg. Mina barn och barnbarn säger att jag har blivit mycket gladare, helt enkelt en annan människa.
Guns bästa kom-i-gång-tips:
- Var öppen för att prova något nytt.
- Hitta någon som kan peppa dig om motivationen tryter.
- Våga ta steget!