Sjuksköterskan Jon Gunnarsson Ruthman har i sitt arbete i Jordanien för Läkare utan gränser fått ta hand om många människor som drabbats av tragedier. Majoriteten av patienterna var vuxna med typ 2-diabetes. Men han har även mött flera barn med typ 1-diabetes som tvingats fly kriget tillsammans med sina föräldrar. Jon har hjälpt dem att hantera sin sjukdom när deras svårt traumatiserade föräldrar inte klarat uppgiften. Men alla överlever inte flykten till följd av brist på insulin.
− Jag glömmer aldrig pappan som hade fyra barn med diabetes. Två av dem hade dött under flykten till följd av att de saknade insulin. Efter tjänstgöringstiden bär man med sig en enorm massa livsöden av det slaget i huvudet.
De barn som överlevde och kom till mottagningen hade väldigt höga värden.
− De låg på livsfarliga nivåer, men barn är väldigt duktiga på att kompensera och återhämta sig, säger Jon.

LÄKARE UTAN GRÄNSERS arbete handlar ofta om krigskirurgi och att ta hand om akuta skador. Men under nio månader i Jordanien fick Jon möjligheten att starta en för organisationen ny typ av verksamhet. Han var med om att bygga upp en mottagning för personer med kroniska sjukdomar i den jordanska staden Irbid då de flesta flyktingarna inte bor i flyktingläger utan hittar andra lösningar. De som inte bor i lägren har inte samma tillgång till sjukvård.
Många syriska flyktingar visade sig ha diabetes. Enligt Jon lider 16 procent av dem av typ 2-diabetes då det är ett samhälle med hög sockerkonsumtion, mycket vitt bröd och dåligt med fysisk aktivitet. 
− De flesta vi mötte var i enormt dåligt skickoch hade bedrövliga värden. HbA1c låg skyhögt eftersom de inte fått någon behandling under lång tid. Behoven var enorma, berättar Jon.
Jordanien har tagit emot närmare 700 000 flyktingar, och mottagningen kunde ta emot några tusen.
− Man har en ständig känsla av att inte räcka till. Det är frustrerande att se människor som faller mellan stolarna och inte får vård. Den traditionella humanitära hjälpen räcker inte.

VISSA PATIENTER VAR svårt traumatiserade av kriget och erbjöds både medicinsk vård och psykologiskt stöd. För typ 2-patienter gavs även möjlighet att delta i utbildning och motiverande samtal. Jon och hans kollegor fick viss kritik internt för att de pratade om kost och rökning när det fanns så stora akuta problem. Vissa framhöll till exempel att rökning var en av de få sysselsättningar patienterna hade för att hantera stress. 
− Men vi möttes av ett stort intresse från patienterna. De ville lära sig. När de fick en uppgift, att till exempel ta promenader, så hade de en sysselsättning, vilket skapade enormt positiva effekter. 
Jon och hans kollegor drog på plats i gång en mindre forskningsstudie med 400 syriska flyktingar som hade typ 2-diabetes och högt blodtryck, och resultaten var överväldigande. Blodsockervärden, blodtryck och BMI gick ner. Fysisk aktivitet ökade och rökning minskade. Efter fem månader låg nästan alla deltagare inom målvärdena vad gäller blodtryck och HbA1c.
Efter flera krävande utlandsuppdrag under fyra års tid har Jon tagit en kort paus från sitt arbete innan han åter beger sig ut för att göra nya insatser någonstans i världen.
− Det finns en risk att man blir lite avtrubbad, och jag har själv drabbats av symtom på utbrändhet.

Syrien

  • Kriget i Syrien har pågått i sju år och mer än hälften av befolkningen befinner sig på flykt.
  • En miljon av drygt 18 miljoner syrier har diabetes.
  • Flest flyktingar har grannländerna Libanon, Jordanien, Turkiet, Irak och Egypten tagit emot.
  • Av flyktingarna i Jordanien, som inte bor i läger, lever 80 procent under fattigdomsgränsen