Det här är historien om hur ett svenskt stipendium ledde till att en diabetesklinik öppnades i en stad i västra Indien, Loni Ahmednaggar i Maharashtra. Diabetesläkaren Carina Ursing kom dit 2009 med blodsockermätaren i högsta hugg för att mäta förekomsten av graviditetsdiabetes.

– Det gick inte alls som jag tänkt mig. De blivande mödrarna var sällan äldre än 14–15 år och utvecklade alltså inte diabetes. I större städer drabbas däremot desto fler, till följd av förändrad livsstil, och att mödrarna i städerna ofta är över 25 år.

Byarna utanför Loni har däremot inte nåtts av den utvecklingen. Men ögonläkaren på Loni Rural Hospital hade berättat att hon varje dag mötte 6–8 patienter med diabeteskomplikationer. Därför ville Carina Ursing screena alla åldrar. Indien toppar nämligen diabetesstatistiken i världen.
Allt fler drabbas av diabetes i takt med att landet utvecklas i mer västerländsk riktning, även om en fjärdedel fortfarande lever fattigt. Asiater är sällan feta, men utvecklar mer underhudsfett och bukfett och har dessutom en ökad genetisk känslighet för diabetes.
I Indien finns redan nu mer än 40 miljoner personer med diabetes. 2030 beräknas siffran vara 70 miljoner. Omkring 200 000 patienter i månaden får diagnosen diabetes.

Med hjälp av ett frivilligt team började Carina Ursing alltså med utvidgade tester – hon gjorde återkommande resor till Indien och screenade totalt en miljon människor tack vare EU-stipendiet som förmedlats via Karolinska Institutet i Stockholm. I byarna mötte hon fattiga människor som bor i lerhus, ofta tillsammans med sina kor, med tillhörande markplätt. Många försörjer sig på sockerrörsplantager. Och även om McDonalds inte nått hit är inte kosten den bästa.

ris– De äter mycket ris och naanbröd, och knappt några grönsaker. Dessutom knaprar arbetarna hela tiden på sockerrör och folk dricker ständigt te, med otroliga mängder socker. Det blir inte bättre av att de rör sig så lite som möjligt, det är helt enkelt för varmt.

Vad blev då resultatet av alla mätningar? Jo, allt tyder på att minst tolv procent av indierna i provinsen har diabetes. De drabbade har nästan uteslutande diabetes typ 2.
Sedan 2012 finns bättre förutsättningar i Loni för den som har diabetes. Sjukhusets chef gav nämligen Carina Ursing i uppdrag att starta en diabetesklinik. Hon fick en dag på sig innan flyget hem skulle avgå. – En intresserad och kunnig läkare började driva kliniken. Eftersom Karolinska Institutet var min uppdragsgivare var det inte svårt att få någon intresserad. Det är bra för deras karriärer, konstaterar Carina Ursing, som arbetar både på Södersjukhuset i Stockholm och Karolinska Institutet och dessutom har andra uppdrag, till exempel att se över läkarkompetenser för flyktingar från tredje land.

Är det då rätt att visa en fattig indier som inte har råd med mediciner att hen har en kronisk sjukdom? Det var en fråga de som skulle starta kliniken slet med.

– Vi kom fram till att det är positivt. Den som får diagnos har ju möjlighet att lägga om livet för att må bättre. Dessutom är medicinerna faktiskt förhållandevis billiga, även en fattig människa kan ha råd.

Tabletterna säljs styckevis och kostar en rupie, vilket motsvarar ungefär en krona. En fattig person har ungefär 200 rupier per månad att röra sig med. Insulinet är också förhållandevis billigt, Indien har egen produktion.

– Men den största utmaningen är att få människorna att ändra livsstil. De känner sällan till sjukdomen, så man får ta i och hota med amputationer, hjärtfel eller blindhet. Jag minns speciellt en 40-årig familjeförsörjare som tvingats operera båda benen och en nydebuterad 17-åring med typ 1-diabetes som fick ligga på intensiven i två veckor. Även han var familjeförsörjare. Jag hoppas att livet för dem ser någorlunda ljust ut trots allt, de har fått ingående instruktioner, säger Carina Ursing.

Ur tidningen Allt om Diabetes nr 2 2016

Indien

Invånare: 1,2 miljarder 
8,7 procent av den vuxna befolkningen har diabetes. 
Medellivslängden är 66 år.

Vill du hjälpa till?

Organisationen Life for a child hjälper barn i fattiga länder med insulin och hjälpmedel, bland annat i Indien. Läs mer på www.idf.org/lifeforachild