Hon fruktar att insulin kan bli en klassfråga i Storbritannien, precis som det blivit i USA. Ceri-Ann Hackling lever med typ 1-diabetes.
– Min största oro är att vi kommer att behöva betala för insulin och sjukvård på samma sätt som amerikanerna, säger hon.
Oron växer bland de britter som är beroende av insulin eftersom konsekvenserna av brexit fortfarande är oklara och framtidens insulinimport är osäker.
Hemma i Brighton har Ceri-Ann Hackling bunkrat insulin så att hon klarar sig i fyra månader om det skulle bli insulinbrist.
I februari lämnade Storbritannien Europeiska unionen. Under en övergångsperiod, åtminstone fram till årsskiftet, flyter det mesta på som vanligt. Men bakom kulisserna för handelsexperterna på båda sidor av den engelska kanalen tuffa förhandlingar om ett handelsavtal
för framtiden. Storbritannien har ingen egen tillverkning av insulin och är helt beroende av import av det livsuppehållande läkemedlet. Utan ett handelsavtal om ett smidigt flöde av varor och tjänster mellan EU och Storbritannien kommer dyra tullar att läggas på alla varor som mat, maskiner och mediciner.

PAUL PRITCHARD FRÅN Chester har precis som Ceri-Ann Hackling typ 1-diabetes. Även han är orolig inför resultatet av förhandlingarna. Trots att nyhetsrapporterna avråder från att hamstra har Paul Pritchard, liksom Ceri-Ann Hackling, bunkrat upp med insulin inför brexit.
– På de små sätt jag har kunnat har jag hamstrat lite insulin. Jag har inte mycket, jag har ungefär sju ampuller med insulin i kylskåpet. Det räcker nog i tre och en halv månad, säger Paul Pritchard.
Han säger att han känner sig tryggast när han vet att han har extra insulin och klarar sig om apotekshyllorna skulle gapa tomma.

BRITTERNA ÄR VANA att kunna hämta ut sitt insulin inom loppet av någon dag. Hittills har ingen robust plan presenterats som garanterar en obruten distribution av insulin om ett avtalslöst utträde skulle bli verklighet. Ceri-Ann berättar att hon nu förbereder sig och försöker bunkra så mycket hon kan inför årsslutet.
– Företagen som tillverkar insulin bunkrar själva. Därför känns det som att vi också borde hamstra, även om de officiella riktlinjerna avråder, säger hon.
Laura Bull, som bor i Chelmsford och har typ 1-diabetes, har också märkt av paniken inför brexit. Hon bunkrar inte själv, men fick uppmaningen att göra det – på sitt lokala apotek. Kort efter folkomröstningen, som hölls på midsommarafton 2016, var hon på apoteket för att hämta ut insulin:
– När jag visade mitt recept utbrast farmaceuten att jag med typ 1-diabetes behövde mer insulin och borde hamstra, berättar hon.
Laura Bull tror inte att hamstring är nödvändigt, hon förlitar sig på att regeringen kommer att nå en överenskommelse med EU, även om vägen dit känns vinglig:
– Det är en process som har styrts av idioter. Ingen vet vad som kommer att hända, de vet inte ens vad som händer nu.

Diabetes i Storbritannien

  • Över en miljon britter är beroende av insulin.
  • Av 66 miljoner britter lever 3,5 miljoner med diagnosen diabetes.
  • 9 av 10 med diabetes har typ 2 och drygt 8 procent har typ 1-diabetes.
  • Ytterligare en miljon människor uppskattas ha oupptäckt diabetes.
  • Varannan minut diagnosticeras en person med diabetes.

Källa: Diabetes UK