Jag var 31 år gammal. Jag var i bra form, åt hälsosamt – vegetariskt och vitt kött – och hade tränat 4–5 dagar i veckan hela mitt liv. Tennis, aerobics, step up, dans.
Därför kom diagnosen som en chock. Kanske är diabetesen ett genetiskt arv. Jag är adopterad från Sydkorea, så jag vet inte. 
Min första reaktion var att gå in i en diabetesbubbla, äta ännu sundare, träna ännu mer. Men det blev snart tydligt att mat och motion inte var de faktorer som påverkade min diabetes mest, utan stress.
Tiden innan jag fick diagnosen för elva år sedan var stressig, både på jobbfronten och hemma. Dessutom är jag en nyfiken och rastlös person som lätt bokar in för mycket. Jag har fått hårt jobba på att varva ner och ladda om, och tagit hjälp av kurator för bättre stresshantering.

I DAG BOKAR JAG in tid för återhämtning i kalendern ett par gånger i veckan. För mig är avkoppling att sy och skapa och att skriva kort, då försvinner jag i tid och rum, att yoga, strosa i stadsparken, sjunka ner i fåtöljen med en bok eller bara sitta och tomglo.
Jag har också bytt ut orden ”borde” och ”måste” ur min vokabulär mot ”jag vill”. Det hjälper mig att värdera vad jag ska lägga min tid och energi på. Kommer gäster över måste jag inte längre städa skinande rent och trolla ihop menyn själv, jag har insett hur trevligt det faktiskt är att laga maten tillsammans.
För mig är motion basen för att må bra, därför älskar jag träningsresor som semester. Då får jag varva pass och att vila i solsängen. Det är verkligen återhämtning för både kropp och själ.
När jag lyckas hålla stressen nere syns det också tydligt på min blodsockerkurva.

Teresas tre bästa tips

  1. Hitta en träningsform du inspireras av.
  2. Lev! Var inte fånge i din diabetes, ha kul.
  3. Berätta om din diabetes.