Sedan höll jag benhårt på att äta sammanlagt högst 1 500 kalorier om dagen. Jag fick typ 2-diabetes i 40-årsåldern. Jag vägde 106 kilo, hade alldeles för höga blodsockervärden och fick börja ta Metformin. Efter några år fick jag även börja med insulin, vilket jag tyckte var väldigt jobbigt.

MEN FÖR TRE år sedan kom vändningen. Min fru och dotter gick med i en viktklubb och försökte få med även mig. Jag var först helt ointresserad. Men när jag märkte att det fungerade för dem så ändrade jag mig, och min dotter började räkna kalorier och göra matlådor. Jag visste att jag aldrig skulle kunna äta vad som helst bara för att försöka gå ner i vikt. Men när jag fick matlådor med frukostkorv, potatis och pepparrotssås, eller annan husmanskost jag gillar, så har det inte varit några som helst problem. Nyckeln är att äta mindre, och det har gått fantastiskt bra. Jag gick ner till 86 kilo, vilket är en vikt som passar mig och som jag klarar att hålla. För tillfället har jag gått upp fem kilo, men de
ska snart vara borta.

I DAG HAR jag inga som helst problem med min diabetes, och har bra värden. Jag tar en tablett Metformin och inget insulin. Att inte behöva insulin känns helt otroligt och det var en stor seger att slippa sprutorna. Motion har jag inte ägnat mig åt alls under den här tiden, förutom hundpromenader. Utan hjälp från fru och dotter tror jag inte att jag hade lyckats. Det är viktigt att få stöd och peppa varandra. Det enda problemet har väl varit att köket ser ut som ett slagfält efter varje lunch och middag eftersom alla lagar
sina favoriträtter. Vi äter aldrig samma maträtt, vilket gör det lite komplicerat. Men det skulle aldrig falla mig in att äta cous-cous!

Micaels tre bästa råd

  1. Gör det tillsammans och stötta och peppa varandra.
  2. Ät mat du tycker om men i mindre mängd.
  3. Fixa egna matlådor så du vet vad du får i dig.