När jag för fem år sedan fick diagnosen typ 1-diabetes så googlade jag mycket kring forskning om diabetes och hopp om botemedel. Men jag började bara gråta och insåg att kommer genombrottet så lär den nyheten nå fram till mig ändå.
Som 20-årig hårdrockare hade det nog inte varit så häftigt att leva så hälsosamt som jag gör efter att jag 2015 fick typ 2-diabetes
Att efter 22 år med typ 1-diabetes plötsligt vara diabetesfri är som att ha fått ett nytt liv. Jag har haft en njursjukdom hela livet, och diabetes fick jag precis innan jag skulle fylla 15 år.
Jag föddes 1928, och det är bara sju år efter att insulinet upptäcktes. Fyra år gammal fick jag diabetes, eller sockersjuka som det hette på den tiden. Läkarna sa till mina föräldrar att jag skulle överleva i högst 15 år. Men tiden gick, och i år firade jag min 90-årsdag.
När jag som 14-åring fick diagnosen typ 1-diabetes så visste jag redan en hel del om sjukdomen. Eftersom det finns i familjen, och vi kände till tecknen, fick jag behandling i ett tidigt skede.
Min räddning för att minska i vikt och få ner blodsockret var att välja ut fem av mina favoriträtter och göra matlådor som innehöll 500 kalorier.
Jag var tolv år och hade länge gått och varit trött och törstig. Jag hade antagligen haft diabetes i ett halvår innan jag fick diagnosen och mått ganska dåligt.
Det var inte lätt att som 24-åring i Iran få diagnosen diabetes typ 2. Det är svårt att leva med sjukdomen där och man har inte samma tillgång till läkemedel som i Sverige.
Jag har haft diabetes sedan jag var fyra år. Min pappa var noga med att redan från början förklara att diabetes var något jag skulle ha hela livet. Det var bra, för det gjorde att jag blev självständig från start och jag har alltid tagit mina sprutor själv.
Örjan Brodin från Uppsala är snart 60 år och har typ 2-diabetes sedan i våras. Han tränar spinning och mountainbike för att hålla kroppen i trim.
Monica Gustafsson från Uppsala är 60 år och har haft typ 1-diabetes i 57 år. Hon tränar för Stockholm halvmaraton den 10 september.