Bli medlem
Ge en gåva
Speleman och ambassadör

Speleman och ambassadör

Dumhet och okunnighet gör honom ledsen. Därför engagerar han sig för att sprida kunskap och öka medvetenheten kring diabetes.
– Det känns bra att bidra och hjälpa till, säger Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, som själv har typ 2-diabetes sedan 1990-talet.

Från mitten av januari, fram till finalen den 11 mars, levde Hasse ”Kvinnaböske” Andersson med Melodifestivalen i princip dygnet runt. Ett fullpackat dagsschema, med repetitioner, intervjuer och en massa annat slet rejält på kroppen. Trots det är Mello bland det roligaste han har gjort.
– Det är ett av de mest fantastiska jobb jag har haft inom nöjescirkusen, det finns inget större i Sverige. Jag tackade först nej, men blev till slut övertalad av SVT att ta mig an uppgiften, säger Hasse Andersson. För att orka med Mello-jobbet och samtidigt må bra försökte han lägga in både vila och motion i det späckade schemat.
– Jag såg till att skapa utrymme för det, annars går det inte. Det är inga avancerade grejer han sysslar med, promenader och vattengympa är det vanligaste.
– Mitt mål är att gå minst 10 000 steg om dagen. Ibland lyckas det och ibland lyckas det inte. Han är nyligen hemkommen från semester i Florida. Han och hustrun Monica har ett hus där sedan 20 år och brukar åka dit tidigt på våren när det är tråkigt väder hemma. Där blir det långa promenader, musikskapande och lite golf.
– Just nu är jag ute på turné med vår barnmusikal, Svingelskogen, där jag spelar Isak Isbjörn. Och i sommar blir det festivaler och ett femtontal spelningar med Nisse Hellberg från Wilmer X.

HASSE ANDERSSONS DIABETESRESA startade i början av 1990-talet. Han blev trött, törstig och drack mycket. Själv tror han att vikten, och generna, har påverkat att han fick diabetes.
– Jag har alltid varit överviktig, många på min mors sida är det. Och jag har alltid varit en gottegris, älskar glass, kakor, godis och efterrätter. Därför har jag också alltid bantat, gått i viktskola, varit med i Viktväktarna och sånt. Jag har gått ner 15–20 kilo men när jag slutat har de kommit tillbaka igen, säger han med en suck. För sju år sedan fick han större problem med vikten. Diabetesen skenade, sockret steg och han tog jättemycket insulin på kvällen. Först gjordes en ”gastric banding”, där magsäckens storlek minskas. Men det räckte inte så sedan gjordes en ”gastric bypass”, där matstrupen kopplas förbi magsäcken och ihop med tunntarmen. Sedan dess har han gått ner från 137 kg till i dag 103 kg i vikt.
– Då blev också diabetesen mycket bättre. Blodsockret sjönk och allt blev mer normalt. Sötsuget blev också mycket bättre. Eller snarare avtog. Eftersom maten går direkt ner i tarmen, blir han snabbt illamående om maten innehåller mycket socker eller fett.– Det har hjälpt mig att äta bättre. Även om det händer att jag äter lite för mycket av det goda.

HAN TYCKER INTE att han är begränsad av sin diabetes. Det blir en rutin det också. Han mäter sockret på morgonen, tar sina tabletter, metformin och Jardiance, och tar insulinsprutan till kvällen. Förutom lite domningar i tårna ibland tycker han att det fungerar ganska bra.
– Monica har järnkoll och laddar dosetten till mig, säger han och skrattar. Många som sett Hasse Andersson på scen vittnar om att han verkar vara en glad och positiv människa. Och han är snabb att bekräfta den bilden.
– Ja, jag är en positiv människa. Jag lever ett fantastiskt liv, har varit en speleman i hela mitt liv och det finns så mycket bra att glädjas över.

GLÄDJEN OCH DEN positiva inställningen tar han nu med sig in i nästa projekt. Via kompisen Mats Paulsson, välkänd byggentreprenör i Skåne, är han sedan januari inblandad i den nystartade insamlingsstiftelsen Forget, som ska hjälpa till att finansiera ny forskning inom bland annat diabetes. Först ut är ett projekt vid Medicon Village och Lunds universitet.
– Jag hoppas kunna vara en förebild och dra mitt strå till stacken. Jag ska sätta in lite pengar i stiftelsen, göra konserter och delta i andra aktiviteter.Och alla pengar ska gå till Forget, som sen delar ut dem till forskare inom diabetesområdet. Satsningen innebär att Hasse Andersson från och med nu kommer att fokusera mer på diabetesrelaterade aktiviteter.
– Jag har ju själv diabetes, och har släktingar som har sjukdomen. Det känns rätt att göra så här. Hasse vill vara med och skapa uppmärksamhet kring diabetes, så att alla ska ha tillgång till senaste och bästa möjliga behandlingen.  Men inte den sortens uppmärksamhet som Filip Hammar fick i januari när han kallade diabetes för en lyxsjukdom. 
– Det visar ju bara att han inte förstår vad det handlar om och inte skaffat sig tillräckligt med kunskap om sjukdomen.

HASSE BÖRJADE SPELA på sin fars gitarr när han var 5–6 år gammal. Den första spelningen var på Moriska paviljongen i Folkets park i Malmö. Han spelade Living Doll och sjöng på hemmagjord engelska.
– Det var helt otroligt, 14-åriga töser blev alldeles till sig när jag spelade den låten och då kände jag att det var musik jag ville syssla med. Via jobb som plåtslagare, fritidspedagog och speciallärare satsade han på musiken fullt ut först 1979, när den första skivan spelades in. Och karriären tog raketfart 1982 när Änglahund
spelades in. Och hunden har faktiskt funnits på riktigt.
– Vi spelade på en marknad i Konga Ask i Skåne. Scenen var en tivolivagn och vid ena hjulet satt en man som var rejält på lyset, med en hund i famnen. Han pratade med hunden precis som om det var en kompis och brydde sig inte om något annat. Hasse stod länge och tittade på honom. Och funderade. – Jag hade länge försökt skriva en låt om min egen hund, men det blev så blödigt så det gick inte. Jag funderade på gubben några dagar, och sen skrev jag ner låten på 15 minuter. Och jag måste fortfarande spela den på varje konsert. Han säger att han är lyckligt lottad, som kan ha sitt största intresse som yrke.
– Om jag inte hade kunnat ta gitarren och spela lite, eller skriva ner en låt, då hade livet varit otroligt mycket fattigare. 

OCH SÅ VAR det det där med Kvinnaböske. Den vackraste platsen på jorden enligt Hasse själv. 
– Det var på 1970-talet när gröna vågen slog till, man skulle ut på landet och leva nära naturen. Då flyttade jag och min dåvarande fru till Kvinnaböske. Vi hade ankor, gäss, får, kalvar och en massa sånt. När jag senare började spela behövde vi ett bandnamn och det blev Kvinnaböske Band, och jag blev Hasse Kvinnaböske Andersson. Och i dag bor jag bara några kilometer därifrån.

Hasse Andersson

Ålder: 69 år.
Familj: Frun Monica, barn och barnbarn.
Bor: Bjärehalvön i nordvästra Skåne, ”världens vackraste plats”.
Gör: Artist, musiker, låtskrivare. Varit programledare för Melodifestivalen 2017 och nu aktuell i barnprogrammet Hasses trädgård på SVT. Barnmusikal, festivaler och spelningar med Nisse Hellberg.
Instrument: Gitarr.
Diabetes: Typ 2
Fritid: Trädgården, fiske, golf.

Hasses bästa tips

  1. Promenera mycket.
  2. Ät vettigt, men unna dig något extra ibland.
  3. Ha en positiv inställning till tillvaron och sjukdomen. När jag arbetade med funktionsnedsatta människor lärde jag mig att det alltid kan vara värre.

Kolla på filmen där Hasse Andersson berättar om sina tips