Uppstigningen om morgonen tar sin lilla tid. Tre preparat ska inhaleras,
för astman. Därför är Sixten Strömberg glad att han än så länge inte behöver någon medicin för sin diabetes. Han försöker sköta mat och motion så gott det går. Men pengar till mat har han knappt. Så efter att han druckit sitt morgonte, som han tillagar noga – låter vattnet svalna något och teet dra lämpligt länge – beger han sig till någon av de organisationer i Stockholm som serverar mat till människor som lever i fattigdom, hemlöshet eller annan utsatthet.
Ibland börjar han dagen vid Klara kyrka, då bör han vara där senast klockan nio för att få ett  bra könummer. Men i dag, som så ofta annars, åker han till Ny Gemenskap i Västberga. Där serveras lunch klockan tolv och efteråt stannar han kvar några timmar för att träffa folk.
– Promenaden, min dagliga motion, blir ofta till och från de där ställena. Och om jag inte har promenerat på dagen så går jag på kvällen, berättar Sixten Strömberg när han slår sig ner vid ett av borden med en kopp eftermiddagskaffe. 
– De här ställena är min räddning ekonomiskt. Det är väldigt viktigt för mig att komma hit och äta. Maten är ganska god och varierad. På ett av de andra ställena serveras ofta pasta och det är såklart olämpligt för mig, då frågar jag efter något nyttigt bröd och det har de ofta.

NÄR SIXTEN FÖR tio år sedan fick diagnosen diabetes typ 2 vid en årlig hälsokontroll var hans ekonomiska situation en annan. Han jobbade som personlig assistent, översättare och tolk.
– Läkaren var väldigt allvarlig när han meddelade att jag hade diabetes. Jag tog relativt lätt på det, jag hade hört att man i vissa fall kunde sköta det med enbart kost och motion. Och det har jag gjort sedan dess.
Blodsockernivåerna gick ner under månaderna som följde och han ville ge det mer tid utan medicin. Ett år senare var nivåerna ännu bättre.
– Vissa saker slutade jag med helt, som att jag ofta drack en Coca-Cola om dagen tidigare. Jag har alltid gillat bakverk av olika slag, men nu tycker jag till och med att 70-procentig choklad kan vara väl söt. Jag tog också fasta på det här med att promenera 30 minuter per dag. Tidigare tyckte jag inte att jag hade tid med det.
Längre fram sa en dietist att Sixten skulle behöva leva ett mycket ”asketiskt” liv.
– Jag svarade att det inte var särskilt asketiskt  för mig, för jag gillar att äta sånt som de rekommenderar, såsom rotfrukter.
Vid ett tillfälle, när han inte hade kunnat sköta sin diet så noga i samband med att en närstående gått bort och han själv haft en allvarlig lunginflammation ansåg läkaren att det var dags att börja medicinera.
– Men jag var envis, och det har lönat sig i längden. I höstas var blodsockret helt okej.

DET HAR BLIVIT mörkt i Stockholm och Vid Din Sida har öppnat sina dörrar mitt i centrala stan. Platserna i matsalen fylls snabbt av hemlösa och fattiga pensionärer. Sixten Strömberg kommer alltid lite senare för att slippa köa.
– Äter du kyckling, Sixten? undrar en av volontärerna.
Den här dagen serveras kycklinggryta med viltsmak, ris och sallad. 
– De brukar fråga vad jag vill ha. Det är inte bara på grund av min diabetes,jag äter inte heller fläskkött. Ganska snart ordnade de så att maten blev rätt för mig.

FÖR HONOM BETYDER de här platserna också gemenskap. Här har han fått nya vänner. Vid några av organisationerna träffar han även en hel del rumäner och får tillfälle att prata rumänska. Han har tidigare både studerat och undervisat i språket. Och under några år i 20-årsåldern bodde han i Rumänien. Först hade han varit tveksam, han hade aldrig varit på andra sidan järnridån, men han trivdes. Det var också i Rumänien 1977 som hans fru fick en ryggmärgsskada i samband med en jordbävning.
– Jag har varit min frus personliga assistent, så när hon gick bort 2010 förlorade jag både min livskamrat och min grundinkomst.
Det blev inte mycket jobb efter det och 2012 bestämde han sig för att gå i pension i förtid. Då var det inte längre möjligt att behålla fritidshuset på landet. Han sålde det och hyrde ett dyrt förråd för all inredning. Det skulle vara där i kanske ett halvår, tänkte han. Men omständigheter i livet gjorde att han inte orkade ta itu med det och när han till sist fick hem alltihopa, för ett år sedan, var hans ekonomi ”körd i botten” och han hade skulder.

SHURGARD HAR GÅTT med på avbetalning, men skulden gör att han inte har mycket kvar att leva på. Han var också nära att förlora sin lägenhet.
– Det var en väldigt stressig tid innan jag visste om jag kunde bo kvar. Jag hade inte tid att laga mat, det fick bli lite grönt, ost, lämpligt bröd och te. Det blev ensidigt förstås, innan jag fick tips om såna här ställen. Och här finns det ju många som råkat mycket värre ut än jag.

Hur ser du på framtiden?
– Jag ska börja tömma lägenheten på det jag inte längre behöver från fritidshuset, försöka komma iordning hemma inte minst med min boksamling. Ekonomin kommer att bli bättre om ett par år när skulderna är betalda. Då kanske jag inte behöver komma hit, men jag hoppas att jag ändå får det

Sixten Strömberg

Född: 1948 i Lund.
Bor: I en hyreslägenhet i Vasastan i Stockholm. Har tidigare bott längre perioder utomlands, bland annat i Rumänien och Tyskland.
Gör: Är pensionär. Har tidigare arbetat som personlig assistent, översättare och tolk.
Intressen: Politik, religion, litteratur och språk. Har studerat rumänska, japanska, tyska, grekiska och lite makedonska och albanska. Går gärna på museum och tittar på konst, häromdagen på nyrenoverade Nationalmuseum.
Diabetes: Typ 2