Diabetesen kanske har försämrat min livskvalitet med tio procent. Men jag väljer att fokusera på de 90 procent som är bra i stället. Det är ju absolut inte så att diabetes är något jag vill ha, men det går att hantera, säger Henrik Pontén.
När han för ett par år sedan plötsligt började känna sig varm och må dåligt hade han inte en tanke på att det kunde handla om diabetes.
– Jag passade ju inte alls in i schablonbilden. Men senare har jag ju förstått att lada, som är en variant av diabetes typ 1, inte alls behöver
hänga ihop med livsstilen.
Efter att han fått sin diagnos deltog han i en forskningsstudie kring olika behandlingsmetoder. För vissa som får lada kan det ibland räcka med att lägga om kosten och ta tabletter. Men ofta behövs insulin redan från början – och så visade sig också vara fallet för Henriks del.
– Det som är bra med att ha varit med i studien är att jag vet att jag är ordentligt undersökt. I övrigt är jag helt fokuserad på behandlingen och vad jag kan göra för att må bra. Men jag lägger ingen energi på att försöka förstå mekanismerna bakom. Jag är rädd för att det skulle bli en för stor del av mitt liv då, säger Henrik, som är mån om att kunna fortsätta göra allt precis som tidigare.
Vi promenerar upp till den tillfälliga hage där Henriks 26 getter för närvarande befinner sig. Hagen ligger på Lidingö utanför Stockholm, inte långt ifrån där Henrik bor. 
– De fantastiska eklandskapen här är ett arv ända från 500-talet. Men på senare år har allt börjat växa igen. Så jag började undersöka om man kunde använda djur för att återskapa de öppna landskapen, berättar Henrik.

DET HELA BLEV startskottet för den ideella föreningen Get2gether, där Henrik lyckats knyta ihop sitt intresse för djur, miljö och sociala frågor. Sedan en tid tillbaka hjälper föreningens getter nu till att röja kraftledningsgator på Lidingö för Vattenfalls räkning. På så sätt bidrar djuren till en effektiv och miljövänlig slyröjning som bidrar till ökad biologisk mångfald. Parallellt med det har föreningen också lyckats skapa sysselsättningstillfällen åt nyanlända – något som sedan resulterat i att de fått andra jobb tack vare nya nätverk som bildats.
– För mig som varit politiskt engagerad i flera år är det här ett utmärkt sätt att visa hur man verkligen kan göra skillnad i praktiken. Dessutom känns det extra kul att nyanlända hjälper till att rädda svenska kulturlandskap, säger Henrik med ett leende.
Den tidiga höstskymningen har börjat lägga sig när vi når fram till hagen. Getterna flockas genast kring Henrik och följer honom när han vandrar omkring. Trots att de bara varit här några dagar har de redan lyckats med sitt uppdrag att ringbarka träden.
– Men de är ena riktiga små smitare och tar sig gärna ut om de bara kan. Nu tittar vi på en ny, spännande lösning med digitala fotbojor som gör att man kan skapa osynliga stängsel. På så vis kommer vi ännu närmare den fria och naturliga djurhållning vi vill ha.

FÖRMÅGAN ATT ENGAGERA sig och omsätta idéer i praktisk handling är något som har präglat Henriks liv. Ibland har det kostat honom en del. Som när han som jurist med immaterialrätt som specialitet gick i fronten för upphovsrättsfrågor och snabbt blev Piratbyråns svurne fiende nummer ett.
– Under en period fick jag tusentals hot- och hatbrev och utsågs till Sveriges mest hatade person före Göran Persson. Det var helt overkligt. Men det som förvånar mig mest är nog att så många intellektuella och partipolitiska företrädare tyckte att upphovsrätten kunde avskaffas. Nu när pendeln svängt, upphovsrätten stärkts och Piratrörelsen är borta är det alldeles tyst, säger Henrik.
Även om han just då kände sig helt säker på att han gjorde rätt har han efteråt funderat på hur uppståndelsen påverkade honom. Parallellt med lämningar och hämtningar på dagis och sitt vanliga jobb kunde han få göra 10–20 intervjuer per dag med allt från lokala medier till Washington Post. Som alla tyckte att han hade fel.
– Ibland har jag funderat på om diabetesen kan ha utlösts av all press jag utsattes för då i jobbet.
Inledningsvis försökte han hålla sig till en kost nästan helt fri från kolhydrater och tänkte att han skulle kunna hålla sjukdomen i schack på det viset.
– Men jag insåg snart att det blir tråkigt utan kolhydrater. Nu äter jag det mesta och är tacksam över min Freestyle Libre som hjälper mig att ha järnkoll på värdena. Det triggar min tävlingsinstinkt. Just nu har jag ett snitt på 6,7 i blodsockervärde och 50 i långtidsblodsocker.

I BÖRJAN HADE han lite problem med svängande blodsockernivåer på nätterna och tenderade att bli låg. Men efter att ha bytt långtidsverkande insulin fungerar det bättre.
– Enda problemet nu är när jag motionerar. Men genom att mäta ofta går det att förebygga dippar, säger Henrik, som är lika aktiv på fritiden som på jobbet. 
Som ung var han med i svenska fäktningslandslaget och har nyligen tagit upp sporten igen. Utöver det kör han motorcykel på både väg och bana och som mc-ordonnans i hemvärnet. När han ska till jobbet cyklar han nästan alltid de 13 kilometerna.
– Det går inte att komma ifrån att den sjukdom man har påverkar en i någon mån. Men det gör att jag känner mig ännu mer angelägen att ha roligt och utnyttja den tid jag har.

Henrik Pontén

Familj: Fru och tre barn i åldern 18–26 år.
Bor: Villa på Lidingö i Stockholm.
Gör: Jurist med immaterialrätt (upphovsrätt) som specialitet.
Diagnos: Lada för två år sedan.
Fritidsintressen: Vara med familjen, åka mc på bana, mc-ordonnans i försvaret, fäktning och getterna.