Bli medlem
Ge en gåva

Diabeteshund - vad ska man tänka på?

21 oktober 2015

Malin Nyman, mamma till Nike, ett barn med typ 1-diabetes, berättar om beslutet att skaffa hunden Molly och utbilda henne till diabeteshund – en utbildning som familjen filmat för att kunna hjälpa andra med samma funderingar. I dagarna släpptes den andra och avslutande delen av filmen "Från valp till diabeteshund".

Vad är det allra viktigaste att tänka på om man går i funderingarna att skaffa och utbilda en diabeteshund?

Det måste vara ett familjebeslut att träna en hund, även om jag (Malin) har varit den som tagit ansvar för Mollys huvudträning så måste hela familjen vara delaktiga i vad som gäller annars blir det oerhört förvirrande för hunden, berättar Malin. 

Om man väljer att ha en officiell hund måste man vara beredd på att våga prata och berätta om sin diabetes, att göra den offentlig. Många är nyfikna och vill gärna komma fram och veta vad hunden kan göra. Detta pratade vi mycket med Nike om innan.  

Man måste också ställa sig frågan om man har tiden. De senaste två åren har jag spenderat mycket av min fritid tillsammans med Molly och tränat lydnad i ur och skur, dofttränat alla tider på dygnet på alla möjliga olika ställen och haft med henne överallt. Man måste vara beredd på att det blir en livsstil, inte bara träning ett par timmar i veckan, utan det finns alltid i bakhuvudet. Hela familjen har lagt en hel del på hyllan för att hitta tiden för att nå målet, annars tror jag inte vi hade rott det i land.  

Har man orken? Som förälder till två tjejer med allt vad det innebär med skolarbete och fritidsaktiviteter och inte minst Nikes diabetes som fodrar sin uppmärksamhet, heltidsarbete och egna engagemang, måste man ärligt ställa sig frågan "orkar vi med detta med i vårt redan fullspäckade liv"?

Vi vände och vred på allt innan vi tog beslutet. Vi kom fram till att om det finns minsta möjliga chans att vi kan öka livskvalitén ytterligare hos Nike, så kommer allt vara värt det. I dag ångrar jag verkligen aldrig det beslutet vi fattade i vårt kök för över två sedan.

Finns det något viktigt att tänka på när det gäller val av ras?

Val av hund är viktigt, även om SoS, Svenska service och signalhundsförbundet, inte har några särskilda kriterier vad det gäller hundras till detta uppdrag måste man välja hund utifrån individen och deras egenskaper. Jag har läst på mycket i ämnet och ofta rekommenderas det att inte välja hundraser med trubbig nos för de lär ha sämre doftförmåga. Hur vetenskapligt det är vet jag inte med det låter rimligt, säger Malin Nyman.

Har du något tips när det gäller finansiering?

Jag rekommenderar att kontakta SoS, Svenska service och signalhundsförbundet, direkt för de kan hjälpa till med information om vilka man kan söka finansiering hos. De främsta jag känner till är Filip Söderhielms Minnesfond som delar ut stipendier och bidrag till barn och ungdomar upp till 30 år. Även Lions har tidigare delat ut bidrag, men säkrast är att kontakta kansliet på SoS först.

Vad har Molly medfört för er familj? 

Först och främst har hon medfört en ökad säkerhet i Nikes vardag, framförallt på nätterna. Molly har också medfört att familjen fått ett gemensamt intresse, vilket är ovärderligt när man har flickor som närmar sig tonåren. Träningen har gjort att vi kommer ut tillsammans på ett helt annat sätt än tidigare. Jag är uppvuxen med hund men när man genomgår denna utbildning är hunden alltid med oss - det var aldrig vår hund när jag växte upp. Allt vi gör blir "miljöträning" för Molly för oavsett om det är att gå ut på restaurang, gå på bio eller åker på semester så är Molly med.

Man skall inte heller glömma att Molly även är en vanlig familjehund med allt vad det innebär, det kanske man inte tänker på när hon är utbildad. Nu när tjejerna blir äldre och kommer hem själva från skolan är det tryggt att veta att Molly alltid finns där för dem.

Har du något spännande att berätta om träningen, kanske när det inte gått som planerat?

Ha ha det är sällan vår träning går som planerat, skrattar Malin Nyman. Roligast var nog för några veckor sedan när vi insåg hur duktig Molly var och hur "dumma" vi andra fyra i familjen var. Hela familjen satt då i källaren och tittade på en väldigt spännande film. Molly gjorde som hon blivit tränad att göra när Nike är låg, hon duttade mig på handen och la sig framför mig. Jag tittade på Nikes pump som visade 9.8.

- Nej sa jag till Molly, Nike är inte låg gå och lägg dig!

Molly duttade då på Nike och la sig framför henne. Nike sa detsamma som jag:

- Nej, jag är inte låg, gå och lägg dig Molly!

Molly gjorde samma procedur på storasyster Filippa sedan på pappa Finn, men alla var djupt inne i filmen och bad henne att sluta.

Då började Molly bli riktigt frustrerad på oss korkade tvåbenta, hon visade upp varenda konst hon kan, allt för att få vår uppmärksamhet. Duttade på oss alla igen och la sig ända upp i våra knän. Finn gissade att Molly behövde gå ut, men hon vägrade lämna Nike. Själv tänkte jag att hon nog snart skulle löpa så knepigt som hon betedde sig.

Då sa min kloka stora dotter Filippa:

- Vi borde kanske mäta Nike och kolla så värdet stämmer?

Mätaren visade 2.4 (väldigt lågt blodsockervärde).

Vad jag lärde mig den kvällen är att vi måste vara lyhörde inför våra hundar och lita på deras nos. Vi tränar och tränar men missar ibland vad de "säger" till oss eftersom vi inte pratar samma språk. Jag valde att ignorera Molly den kvällen men kommer inte att göra igen, avslutar Malin Nyman.

Se "Från valp till diabeteshund, del 2"

Alla nyheter