Varför har ni den lägsta förskrivningen av dessa hjälpmedel?
– Vår diabetesvård når de uppsatta målen trots låg förskrivning av pumpar och sensorer. Våra verksamhetsledare har inte sett behoven och därmed har drivet och motivationen att förskriva dessa hjälpmedel varit lägre.

För ni har väl inte färre insulinberoende diabetiker i Östergötland jämfört med andra landsting?
– Nej, det tror jag inte.

Pump ger bättre livskvalitet och bättre långtidssocker och färre komplikationer, varför förskrivs det inte mer?
– Ekonomin är alltid en begränsning för vad vi kan göra. Politikerna har tyckt att det har funnits andra viktigare behov, såsom cancervård och bemanning av vårdcentraler, därför har vi halkat efter just i förskrivningen av dessa hjälpmedel.

Vem har fattat beslut att det ska vara så?
– Det gör den enskilda läkaren baserat på vårdprogram i landstinget. Läkarna har flaggat för att pumpar är bra men politikerna har anslagit pengar till andra viktigare områden istället. Därför har vi kommit efter.

Hur går prioriterings- och beslutsprocessen till?
– Hos oss fungerar det så att de olika verksamheterna identifierar sina behov. Sedan träffas verksamhetsföreträdare i regionen och resonerar med varandra och gör en prioritering. Den listan ges till regiondirektören som föreslår till politikerna som fattar beslut.

Nu satsar ni 25 miljoner kronor så att fler ska få dessa hjälpmedel. När sker det?
– Det började 2015 med tio miljoner kronor. I år blir det ytterligare tio miljoner kronor och 2017 blir det fem miljoner kronor. Totalt handlar det om cirka 22 miljoner kronor till pumpar och sensorer, samt 3 miljoner kronor till att utöka bemanningen inom diabetesvården, med fler diabetessjuksköterskor.

Varför har ni beslutat om mer pengar?
– Det handlar till stor del om att patienterna efterfrågar tekniska hjälpmedel för de vill ha mer kontroll över sin livskvalitet, det är en viktig faktor för välbefinnande.

Har ni tagit till er av kritiken och den mediala uppmärksamheten?
– Ja. När vi tittar på jämförelser mellan landsting och regioner sticker vi ut och det är klart att vi vill komma ikapp.

Idag ligger på tolv procent. Var är rimligt att ni ska ligga och när?
– Vi har inte satt upp något specifikt mål, men vi siktar i första hand på att klättra upp till mitten av tabellen.

Ni som fattar de här besluten, vad vet ni om typ 1-diabetes?
– Det är varierande, vilket också är anledningen till att det är företrädare för de olika verksamheterna, klinikchefer och verksamhetschefer, där de flesta är medicinskt utbildade, som diskuterar och kommer med rekommendationer till regiondirektören och till oss politiker.

Ur Allt om Diabetes nr 4 2016