Bli medlem
Ge en gåva
Varför används FAR så lite?

Varför används FAR så lite?

Fysisk aktivitet på recept, FAR, finns sedan 2003. Men bara en promille av alla läkarbesök genererar ett FAR. Vi frågade Gerthi Persson, folkhälsostrateg på Landstinget Blekinge:

Varför används FAR i så liten utsträckning?

– Jag skrev min avhandling på FAR och det är mycket attityder som styr i vården. Antingen är man frälst eller inte frälst. Inom vården är traditionen stark av att använda sig av medicinering som behandling och FAR är inte en prioriterad metod.

Vad krävs för att det ska användas mer?

– Bevisen finns att FAR fungerar och vården känner till att fysisk aktivitet behövs för att vi ska hålla oss friska. Vi i vården måste tänka annorlunda i vårt arbetssätt med patienterna. Vi måste utveckla vår verksamhet så att vi kan ge det stöd som patienterna är i behov av. Det behövs en attitydförändring i hela vården, liksom det är viktigt att FAR introduceras redan i vårdens grundutbildningar.

– Det behövs god tillgänglighet i vården, och en hög kontinuitet. Vi får inte släppa patienterna utan måste följa upp dem. För att hålla i en god vana behövs stöd, och där kan vi bli bättre på att ta hjälp av exempelvis appar eller aktörer i samhället som kan hjälpa till att uppmuntra befolkningen att vara mer fysiskt aktiva

– En framgångsfaktor är att skapa en struktur som gör det lätt för vårdgivaren att förskriva och för vårdtagaren att använda FAR. Många känner till metoden, men att arbeta med FAR är ett stort steg.

Vem förskriver FAR?

– Legitimerad vårdpersonal kan förskriva FAR, exempelvis läkare, sjuksköterskor och fysioterapeuter. Det kan skilja mycket mellan och även inom en vårdcentral. Ofta finns det någon person på vårdcentralen som skriver största delen av alla FAR medan övriga personal inte skriver några FAR alls.

Vad är det för aktiviteter man kan göra?

– Den vanligaste aktiviteten som förskrivs är promenader som patienten gör på egen hand. Man kan också välja att att träna på gym, dansa eller att simma. Om man väljer en aktivitet som arrangeras av en utomstående arrangör kan man oftast delta till ett subventionerat pris för att komma igång. Det är bra att välja en aktivitet som utförs i grupp då det stärker motivation till att fortsätta att vara fysiskt aktiv.

Av de som får FAR, hur många använder det?

– Det har visat sig att av de personer som får ett FAR är det över 50 procent som följer ordinationen, vilket innebär att följsamheten till FAR är minst lika god som någon annan långtidsbehandling.

– Många vill ha hjälp med sina levnadsvanor, och det måste vi i vården bli bättre på. Vi behöver ge råd och stöd inte bara om att man behöver öka sin fysisk aktivitetsnivå utan även tala om hur ofta, hur länge och med vilken intensitet aktiviteten bör göras. En ökad fysisk aktivitetsnivå är både en behandling och ett komplement till annan behandling.

– Jag har arbetat med FAR i 15 år. I början var det tabu att fråga om en persons liv, men idag vill patienterna att vården ska bry sig. Därför måste vården strukturera upp arbetet så att det blir hanterbart.

Är det krångligt att förskriva?

– Nej, men man måste klart veta hur metoden fungerar och följa de riktlinjer som finns. Det som kan vara tidskrävande är att ha ett motiverande samtal där men bedömer aktivitetsnivån för att komma fram till vilken mängd aktivitet och vilken aktivitet som passar patienten.

– En studie har visat att om läkaren initierade receptet och lät en fysioterapeut göra ett motiverande samtal så ökade förskrivningen av FAR. Ett vårdteam som hjälps åt är det allra bästa. På så sätt skulle det vara enklare att även kunna följa upp ordinationen vilket är av stor vikt när det gäller att förskriva FAR.

– Vi strävar efter en personcentrerad vård i Sverige, och ett individanpassat FAR är verkligen personcentrerad vård.

Hur följs det upp i sjukvården?

– Uppföljning kan ske på många olika sett beroende på  hur man organiserar arbetet.De kan ske vid ett återbesök, via telefon, brev eller sms. Det är viktigt att uppföljning sker och på de ställen där det förekommer ser man också ett förbättrat resultat. Vi skulle komma längre om vi satsade mer på uppföljning.

– Personer med diabetes har ofta en årlig kontakt med vården, det är ett ypperligt tillfälle att både förskriva och följa upp ett FAR.

Varför läggs inte mer energi uppföljning?

– Bland annat för att vården blir överöst med uppgifter som den ska göra. Andra uppgifter kommer i första hand. I somras reviderade Socialstyrelsen de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder. Revideringen sätter ökat fokus på att vården nu ska arbeta ännu mer med prevention och behandling av levnadsvanor. De nya riktlinjerna måste göras kända i vården för att vi ska se effekt och det kan ta tid.

Du har tidigare sagt att det tar sjukvården 10-20 år att arbeta in detta? Hur kan det ta så lång tid?

– Det tar lång tid att implementera något nytt. FAR kom 2003 och vi har kommit en bit på vägen. Men vi har en del kvar att arbeta med och ser liknande mönster i hela landet. Vården har en vilja att arbeta förebyggande men det arbetet kan komma i skymundan för annat som ska göras vid ett vårdbesök. Det underlättar om det finns en tydlig organisation och chefer som stödjer arbetet.

Vilka personer får FAR?

– Socialstyrelsen har identifierat riskgrupper som vården ska koncentrera sig på, där personer med diabetes har särskild risk för att fara illa av ohälsosamma levnadsvanor såsom alkohol- och tobaksbruk, ohälsosamma levnadsvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. Andra riskgrupper är personer med andra kroniska sjukdomar, barn och unga under 18 år. Även gravida och personer som ska genomgå operation bör förändra ohälsosamma vanor.

– Jag har arbetat med detta i 15 år. I början var det tabu att fråga om en persons liv, men idag vill patienterna att vården ska bry sig, det är inte lika tabu idag. Därför måste vården strukturera upp det så att det blir hanterbart.

Vad ska man göra om man vill ha FAR?

– Ta kontakt med sin vårdcentral och fråga efter FAR. Man kan till exempel säga ”Jag vill veta hur jag ska röra mig för att få effekt på min sjukdom”. Vi har alla latmasken i oss och behöver stöd för att komma igång och bli mer fysiskt aktiva, det kräver lite mer än att ta en tablett.