Bli medlem
Ge en gåva
Erik Åhlin, projektledare för diabetesriktlinjerna

Erik Åhlin, projektledare för diabetesriktlinjerna

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetesvård uppdaterades senast 2015. Innan det uppdaterades de 2010. Vi frågade Erik Åhlin, projektledare på Socialstyrelsen för diabetesriktlinjerna: varför uppdateras riktlinjera så sällan?

Varför uppdateras riktlinjerna så sällan?

– Nu går vi mot snabbare uppdateringar. För att klara det bryter vi ut delar av riktlinjerna där det bedöms att kunskapsläget förändras snabbare och där vi kan förvänta oss att det därför behövs uppdateringar. Just nu arbetar vi med att uppdatera delar som handlar om läkemedel och viktminskande kirurgi, och dessa beräknas bli klara under våren 2017. Vi kommer i fortsättningen alltså göra fler mindre uppdateringar oftare, istället för att allt uppdateras mer sällan.

– Det är samtidigt viktigt att känna till att bara för att vi inte uppdaterar ett visst område eller rekommendation betyder inte det att  vi inte har sett över kunskapsläget för just det området. Vi behöver bli bättre på att kommunicera också om vi har tittat på ett område och kommit fram till att det inte har hänt något som gör att vi behöver uppdatera riktlinjerna.

 

Hur bestämmer ni att riktlinjerna ska uppdateras?

– Vi utvärderar kontinuerligt våra riktlinjer och bevakar området via vetenskapliga experter som vi har knutna till oss.Ny forskning eller annat i omvärlden som tillkommer bedöms tillsammans med experterna utifrån om det kan påverka våra riktlinjer eller inte. Då reviderar vi riktlinjerna eller lägger till en ny del om det är något helt nytt som har tillkommit.

 

Vad ska riktlinjerna användas till?

– De ska användas framför allt av chefer inom landstingen, som exempelvis sjukvårdschefer, klinikchefer och vårdcentralschefer som planerar vården, för styrning och ledning av vården. Rekommendationerna i riktlinjerna, som i många fall är på en övergripande nivå, kan också användas som underlag till lokala vårdprogram som mer praktiskt talar om hur vården ska ges.

 

Vad ska de inte användas till?

– Det är viktigt att poängtera att rekommendationerna är framtagna på gruppnivå och att vårdpersonal såklart måste väga in även individuella faktorer i det enskilda mötet. För personer med diabetes kan mycket väl riktlinjerna fungera som bakgrundsmaterial och förhoppningsvis ge en ökad förståelse till lokala beslut, samt ge en bild av vad man kan förvänta sig av vården.

– Ibland har vi tagit fram enklare versioner, så kallade patientversioner, men inte i det här fallet.

 

Riktlinjerna är rekommendationer. Varför formulerar ni det inte tuffare än så?

– Därför att vår uppgift är att ge stöd till vården. Det finns ett lokalt självstyre i landstingen som vi inte kan bestämma över, därför kan vi bara rekommendera i våra riktlinjer.

 

Det finns också riktlinjer från Nationella programrådet och landstingens egna riktlinjer, och inga är tvingande. Är inte det ett problem?

– Det är inte ett problem så länge vi samverkar och säger samma sak. Och det tycker jag att vi gör. Nationella Programrådet använder våra riktlinjer i sitt arbete, likaså Kunskapsstyrningsrådet.

På Socialstyrelsen är vi aktiva vad gäller samverkan med andra aktörer och myndigheter, till exempel Läkemedelsverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Nationella Diabetesregistret (NDR) i de utvärderingar som görs av diabetesvården.

– Vi samverkar  även en hel del med Tandvårds och Läkemedelsförmånsverket (TLV) när det gäller hälsoekonomi. Våra riktlinjer är unika jämfört med till exempel Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer på så vis att vi tar in hälsoekonomiska bedömningar, det gör inte Läkemedelsverket.

 

När era riktlinjer, som är rekommendationer, implementeras i landstingen på olika sätt, bidrar inte det till att det blir regionala skillnader?

– Jag tycker inte det. Ett syfte med de nationella riktlinjerna är att motverka regionala skillnader. Vi tar fram regional statistik för att påvisa regionala skillnader och påtalar dem för landstingen som möjliga förbättringsområden. Olika landsting kan ha olika utmaningar och förbättringsbehoven kan därigenom skilja sig mellan olika landsting.

 

Hur implementeras riktlinjerna?

– Vi involverar landstingen i arbetet och i remissrundor, vi har nationella och regionala seminarier där vi presenterar och diskuterar riktlinjerna, och vi åker ut och träffar landstingen och regionerna på plats. Sen har landstingen själva ett stort  eget ansvar att implementera dem lokalt.

 

Hur följs de upp av Socialstyrelsen?

– I alla riktlinjer har vi indikatorer med målnivåer kopplade till rekommendationerna som sedan följs upp och presenteras för landstingen. Tanken är att dessa ska vara ett mått också på hur väl man implementerar riktlinjerna.

 

Vad har riktlinjerna fått för betydelse?

– Ett exempel är att vårdcentraler som aktivt använder riktlinjerna för diabetesvård för att avgöra bästa behandling, samt ger utsatta patientgrupper extra stöd, har visat sig ha de bästa behandlingsresultaten.  Detta leder alltså till att dessa patienter löper lägre risk för allvarliga komplikationer, något som SKL har kommit fram till i sin studie om framgångsfaktorer i diabetesvården.