Bli medlem
Ge en gåva
Varför behöver vi fem olika diabetesgrupper?

Varför behöver vi fem olika diabetesgrupper?

Forskare vid Lunds universitet föreslår att diabetes ska delas in i fem istället för i två grupper. Genom den nya indelningen skulle behandlingen bli bättre, med färre komplikationer. Vi frågade Emma Ahlqvist, forskare vid Lunds universitets diabetescentrum

Varför behöver vi fem olika diabetesgrupper?

– Det är ett nytt sätt att se på framför allt typ 2-diabetes. Det finns ett kliniskt behov av att tidigt identifiera riskgrupper, och att skräddarsy behandlingen efter den underliggande defekten; nedsatt insulinproduktion eller nedsatt insulinkänslighet. Den här nya indelningen gör det bättre.
– Det är också viktigt ur ett forskningsperspektiv eftersom de förmodligen har diabetes av delvis olika anledningar.

Ni lyfter speciellt fram gruppen som har typ 2-diabetes på grund av att de är insulinresistenta. Varför då?

– Sjukvården kollar inte insulinresistens idag. Man kollar mer på blodsocker och HbA1c idag, men vid typ 2-diabetes är det mycket som talar för att insulinresistens är lika viktigt. Den gruppen har störst risk, men de behandlas inte så bra idag. De skulle få bättre behandling med vårt förslag.

Vad blir skillnaden egentligen med ert förslag?

– Det blir lättare att identifiera de två allvarligare grupperna med typ 2-diabetes redan vid diagnosen; de med insulinresistens och de med låg insulinsekretion och högt blodsocker, som båda behöver bättre behandling för att undvika komplikationer.

Finns det internationell konsensus kring detta?

– Det är för tidigt för det, det här är den första vetenskapliga publikationen. Men det ser ut på liknande sätt i andra europeiska grupper som har studerats, till exempel i Finland, Holland och Skottland.

Ny forskningen bör ju presenteras på en kongress och granskas av andra forskare. Har ni gjort det?

– Det presenterades på EASD-kongressen i Lissabon i höstas. Det mottogs mycket positivt, och skapade mycket diskussion, men det är inget som accepteras rakt av. Alla resultat måste bekräftas i nya studier innan något kan ändras.

Vilken kritik har ni fått?

– Gruppindelningen är gjord med en metod som är rätt så grov. Vi arbetar för att förbättra den, framför allt för dem som ligger på gränsen mellan grupperna. Vi hoppas också kunna hitta bra biomarkörer, till exempel i blodet, för att göra indelningen ännu bättre.

Vad säger era forskarkollegor internationellt om detta?

– Spontant är de väldigt intresserade och vi har inlett flera samarbeten med andra forskargrupper. Så länge de har tillgång till rätt patientdata runt tiden när de fick sin diagnos kan den matas in i vår modell. Om det går som tänkt kan vi ha andra studier inom 1-2 år som bekräftar våra resultat.

När kan den nya indelningen börja användas?

– Det beror på vad den ska användas till. För att bara klassificera patienter kan den användas idag, men för att ändra behandlingsrekommendationer krävs det fler studier. Längre tid alltså.
– Detta kommer inte ersätta en tänkande läkare, utan istället komplettera den vanliga undersökningen och diagnostiken.

Styrelsen för Svensk Förening för Diabetologi, läkarnas specialistförening, tycker att det är för tidigt att använda indelningen?

– Jag håller med om att det är för tidigt att ändra generella rekommendationer, däremot är det upp till varje diabetolog att avgöra när ny kunskap ger mer stöd för individualiserad behandling än tidigare kunskap.

Går det att säga hur mycket bättre behandlingen skulle kunna bli?

– Nej, det går inte. För att säga det behöver vi göra vetenskapliga undersökningar där vi jämför de olika indelningarna och deras respektive behandling. Vi hoppas snart kunna starta behandlingsstudier, framför allt i den insulinresistenta gruppen. Sen ska vi titta på tidigare studier och applicera våra gruppindelningar på dem och se om det skulle ge bättre effekter. Läkemedelsföretagen är väldigt intresserade av detta.

Vad skulle bli bättre?

– Framför allt skulle vi se färre ögon- och njurkomplikationer. Vår indelning hjälper till att hitta dem tidigt, behandla dem tidigare med en bättre anpassad och mer intensifierad behandling. I framtiden hoppas vi även kunna hitta dem redan innan de får diabetes, när de bara är insulinresistenta.

I den vetenskapliga artikeln talar om allvarlig och mild diabetes. Är inte all diabetes allvarlig?

– Jo, all diabetes är allvarlig. Även de som har det vi kallar en mildare typ kan få komplikationer, även om risken är lägre. Oavsett om man har en mildare typ med lätt förhöjt blodsocker, eller en allvarlig typ med sämre metabol kontroll, som är den mest svårbehandlade sjukdomen, är det viktigt att få rätt behandling.