Bli medlem
Ge en gåva
Hur blir vården bättre med er strategi?

Hur blir vården bättre med er strategi?

För att förbättra diabetesvården vill Kristdemokraterna införa en nationell diabetesstrategi, och avskaffa landstingen. Vi frågade Acko Ankarberg Johansson, sjukvårdspolitisk talesperson i Kristdemokraterna och ordförande i Riksdagens socialutskott

På vilket sätt gör er strategi diabetesvården bättre?

– Med en statlig strategi, likt cancerstrategin som har varit framgångsrik, blir det en mer jämlik sjukvård i hela landet. Då kan inte landstingen välja vad de ska göra.
– Vi vill att alla människor med diabetes, ska kunna må och leva bättre med sin sjukdom, för det är det det handlar om. Om det finns bra metoder, bra medicintekniska hjälpmedel och bra behandlingar då ska alla få del av det. Socialstyrelsens riktlinjer visar på de bästa metoderna och hur vi ska göra.

Vad omfattar strategin?

– Målet är bättre livskvalitet och färre följdsjukdomar. Och det tror vi uppnås genom bättre tillgång till hjälpmedel och läkemedel, genom en fast läkarkontakt och en fast diabetessjuksköterska, och genom tydliga rutiner hur vården ska gå till. Strategin omfattar alla människor med diabetes och alla former av diabetes. Men sen hur det ska utformas exakt är upp till professionen. Vi politiker ska skapa förutsättningar, det vill säga att det finns pengar så man kan arbeta fram och sen följa de bästa vårdprogrammen som ska gälla i hela Sverige.

Så strategin ska också bidra till bättre tillgång till nya läkemedel och tekniska hjälpmedel?

– Ja, därför att det möjliggör att jag ska kunna må bättre. Vi är inte dåliga i Sverige, vi har kommit långt, men vi är ganska dåliga på att ta in innovativa läkemedel och innovativa medicintekniska hjälpmedel. Där är vi väldigt tröga och använder hellre det vi redan har. Därför måste vi hitta en form för att våga prova nya innovativa läkemedel och medicintekniska hjälpmedel på ett ordnat sätt så vi  framöver har evidens för om de fungerar eller inte.

Varför räcker inte Socialstyrelsens nationella riktlinjer?

– Uppenbarligen gör de inte det när det fortfarande är ojämlikt på så många sätt, eftersom landstingen tolkar riktlinjerna olika. Det får inte vara ett postkodlotteri om jag får bra sjukvård som är bra, det ska faktiskt fungera i hela landet.

Hur kan en nationell diabetesstrategi lyckas med det som Socialstyrelsens nationella riktlinjer inte lyckas med?

– Därför att en nationell strategi, beslutad av staten, med regionala resurscentra, blir ett starkare styrinstrument är vad dagens riktlinjer är. Då finns det inte någon möjlighet att göra lokala variationer, utan det är uppstyrt vad som ska finnas och hur det ska göras; i hela landet.
– När landstingen ansvarar för sjukvården blir det med automatik så att staten inte kan bestämma över landstingen. Myndigheten Vårdanalys, som ansvarar för uppföljning, radar i sina rapporter ofta upp brister som man ser i sjukvården. Sen står det en bit längre ner i rapporterna: ”Men det blir så här därför att vi har 21 landsting.” Det kan vi inte bara acceptera utan vi måste göra något åt det, till exempel en diabetesstrategi. Inom cancerområdet har vi lyckats ganska bra med standardiserade vårdförlopp och cancerstrategin, och det vill vi uppnå med diabetes också.

Hur skulle behandlingen av människor med typ 2-diabetes bli bättre?

– Med en strategi blir det väldigt tydlig vilka hälsofrämjande insatser som behöver göras, och man bestämmer vem som gör det. Sen återkommer jag till det här med fast läkarkontakt. Har jag inte en fast läkarkontakt så är det större risk att det inte blir så god kvalitet i vården.
– Vi vet att det hälsofrämjande arbete är lättare att göra med en primärvård som fungerar. Vi har inte det i dag, framför allt därför att de är underbemannade. Primärvården ska vara bas i hälso- och sjukvården, men fortfarande är det ungefär 17-18 procent av de samlade resurserna som går till primärvården, och då är man inte bas i hälso- och sjukvården. Därför behöver vi bygga ut primärvården.

I en nationell diabetesstrategi, ingår det också att förebygga typ 2-diabetes?

– Självklart, därför är det hälsofrämjande arbetet så viktigt, både inom primärvården och vad jag som privatperson kan göra. Det handlar mycket om friskfaktorer i allmänhet för att hålla mig frisk från många sjukdomar, som till exempel att röra mer på sig, äta en balanserad kost, sluta röka, ett måttligt intag av alkohol och så vidare.
– I ett vidare perspektiv handlar det också om samhällsplaneringen. Gör vi det möjligt för oss att gå och cykla till jobbet eller skola? Det är speciellt viktigt för barn och unga, att de får chans att kunna gå och cykla till skolan, att det inte är trafikfarligt och att det är bra sandat och saltat på vintern. Då främjar vi en god hälsa. Det är därför vi också jobbar för att öka motionen i skolan, att vi får fler timmar för idrott. Om vi kan skapa goda vanor tidigt så är det större chans att de sitter i under livet, och det kommer också minska risken för typ 2-diabetes, men också för andra sjukdomar framöver.

Hur känns det då att ha fått igenom er budget, och inte sitta i regeringen och kunna förverkliga den här möjligheten?

– Det känns halvbra. Jag är förstås glad över pengarna som vi har kunnat allokera både till vårdförlopp och primärvård och kömiljard och annat. Men regeringen har nu den ekonomiska möjligheten att kunna jobba med fler standardiserade vårdförlopp, och vår önskan är att diabetes skulle kunna vara ett av dem.

Är de pengarna öronmärkta till det?

– De är öronmärkta till primärvård, kömiljard och standardiserade vårdförlopp. Regeringen kan visserligen välja att lägga en ny budget och ändra på det, men vi kommer ligga på dem och använda de andra redskapen vi har i riksdagen, alltifrån att ställa frågor, interpellationer till ministrar, att vi lägger motioner och förslag i riksdagen. Och sen opinionsbildning förstås i allmänhet.

Under förutsättning att det här införs, hur snabbt tror du att vi kommer märka skillnad?

– Jag tror att det tar ett par år. Det tar tid att arbeta fram hur det ska organiseras och skriva rutiner.

Handlar det också om att KD vill avskaffa landstingen?

– Ja, vi tror att en statlig vård skulle bli bättre och mer jämlik än dagens vård som landstingen ansvarar för. Vi ser att i allt fler frågor landar vi i att staten måste ta ansvar, till exempel digitalisering. Om vi ska kunna läsa våra journaler och ha vårdinformationssystem där vi kan skicka information mellan varandra måste det vara staten som beslutar om en standard. Landstingen har försökt nu i ganska många år och ingenting har hänt. Så jag är väldigt glad över att det återkommande blir fler nationella beslut som gäller hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det är ju enda sättet att få en jämlik vård i Sverige. Det går inte annars. Så även om vi inte tar steget när det gäller just organisationsformen så gör vi andra viktiga beslut och det tänker jag driva på.