Bli medlem
Ge en gåva
"Jag vill bara sova"

"Jag vill bara sova"

I snart ett decennium har ensamstående Johan Sundberg kämpat med att hålla sin sons blodsockernivåer i schack på nätterna, allt medan han själv blir allt tröttare. Ansvaret som vilar på honom är tungt och skyddsnätet lyser med sin frånvaro. Som tur är flyttar nya kärleken snart in och det kanske kan skingra oron.

Det var mycket i livet som förändrades redan när sonen Loke fick diabetes som 1,5-åring 2007.

– Först var vi i alla fall två vuxna som delade på ansvaret. Men sedan 2008 har jag ensamt ansvar, förutom var tredje helg då han är hos sin mor, säger pappa Johan.

Loke fyller snart 12 år och storasyster Linnéa är 15 år. Att Lokes diabetes är svårinställd har gjort att Johan måste kontrollera blodsockervärdena ofta.

– Det är en anspänning och även en oro för att han kanske dör. Att hela tiden vara den som ska ha tankarna på det här är så jobbigt, säger han.

När Loke var så liten att han gick hos dagmamma hade Johan hjälp av en stödfamilj. Då kunde han åtminstone sova ordentligt en gång i veckan, men det var många år sedan nu.

– Ofta är jag uppe till halv ett på natten, jag kan inte lägga mig tidigare eftersom Lokes blodsocker är så instabilt, säger han.

Efter alla år av vaknätter är Johan helt slut och sedan två år är han sjukskriven på halvtid. Det har också varit svårt för honom att få rätt mot Försäkringskassan och andra myndigheter, vilket gjort att belastningen på honom växt ännu mer.

– Jag känner mig diskriminerad och faller utanför alla mallar som pappa, skyddsnätet från samhället för ensamstående pappor är inte alls bra, säger han.

En ganska stor ljusglimt i tillvaron är dock att Johan alldeles nyligen gifte sig, så helt ensam är han inte längre.

– Men jag känner en oerhörd trötthet, jag vill bara sova, säger han.

Någon gång i sommar, när flyttlasset har gått, slutar han i alla fall vara ensam med sina tankar och sin oro.