Bli medlem
Ge en gåva
Rörelse sätter fart på insulinet

Rörelse sätter fart på insulinet

En ny levnadsvana i taget är enklast. Men ska man börja med kosten eller motionen? Svaret är för de allra flesta – motionen. Ju tidigare man börjar, desto bättre förstås.

Att börja motionera är det bästa du kan göra för din hälsa, det är bra på många sätt och får blodsockret att sjunka. Dessutom är det oftast lättare att lägga till en ny vana än att ta bort en gammal. Självklart är det också bra att dra ner på stressen, få bättre kostvanor, sluta röka och minska på alkoholen. 
– Men om du bara ska ändra på en vana är det viktigast att få in rörelse i vardagen, säger Karin Hofling, diabetessjuksköterska vid Koppardalens vårdcentral i Dalarna, som har specialiserat sig på så kallad prediabetes, som är ett förstadium till typ 2-diabetes. Störst effekt på blodsockret brukar motion ha på den som tidigare inte varit så aktiv och är överviktig. Fysisk aktivitet sätter fart på systemet och ökar insulinkänsligheten. Att bara ändra på kosten brukar oftast inte ge samma kraftiga effekt. 
– Rör på dig så mycket du kan, till exempel genom att promenera i 30 minuter per dag. I början kan man dela upp promenaderna och gå en kvart två gånger om dagen, säger hon. Det viktigaste är att hitta en motionsform som man gillar och klarar av. Föredrar man mer hårdträning i 150 minuter i veckan i stället är det också bra.

PÅ KARIN HOFLINGS vårdcentral gör man inte så stor skillnad på patienter med typ 2-diabetes och dem som ännu har prediabetes, alltså som ännu inte passerat gränsen för vad som får kallas diabetes men som har ett fasteblodsocker på mellan 6,1 och 6,9 mmol/l. Informationen som erbjuds är densamma till samtliga. 
– Alla får ett brev där de kallas in för individuella hälsosamtal till mig. Jag utgår från varje persons förmåga, försöker vara väldigt ödmjuk, men är ändå tydlig med varför vissa livsstilsförändringar bör göras. En del har kanske problem med stress som måste åtgärdas först, men många har övervikt och är fysiskt inaktiva. Dem hänvisar vi till en hälsokurs där de får träffa dietist och sjukgymnast och gå i KBT, säger hon.

KARIN HOFLINGS ERFARENHET är att många blir mycket motiverade och intresserade av att ändra sin livsstil förutsatt att de får reda på att de har prediabetes. I en magisteruppsats i vårdvetenskap vid Dalarnas högskola 2011 genomförde hon en studie med tolv deltagare för att få reda på mer om hur patienter upplever prediabetes. Samtliga deltagare var missnöjda med informationen som de hade fått av vårdpersonal, den ansågs för knapphändig. Prediabetes upptäcks ofta av en slump i samband med andra hälsokontroller. Patientgruppen har en kraftigt förhöjd risk att drabbas av typ 2-diabetes inom några år. 
– Det är olika hur länge man befinner sig i den här gråzonen. En del utvecklar typ 2-diabetes snabbt, medan andra lyckas få sina värden att gå tillbaka med livsstilsförändringar, säger Karin Hofling. Ett problem är att många patienter aldrig får reda på att de befinner sig i riskzonen. Det finns ingen lag som säger att denna tillståndsdiagnos måste förmedlas. 
– Det är alldeles för många som inte blir omhändertagna trots att vården känner till de förhöjda blodsockervärdena. Det är synd att inte tala om det för patienterna när de är så motiverade, säger Karin Hofling. De nationella riktlinjerna rekommenderar att man arbetar förebyggande med riskpatienter, alltså de som har störst risk att utveckla typ 2-diabetes, som till exempel personer med bukfetma eller kvinnor som har haft graviditetsdiabetes. Men så går det inte alltid till i praktiken.

EN NY KARTLÄGGNING från Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård (SFSD) där man har frågat sina medlemmar hur de arbetar med prediabetes gav 44 svar. Något enhetligt arbetssätt som används över hela landet vad gäller prevention finns inte. Ibland arbetar man inte alls med prediabetes, andra gånger meddelar man inte diagnosen. Bara på vissa vårdcentraler i landet ges information om sjukdomsförebyggande livsstilsförändringar. 
– Inom vården har det inte varit så vanligt tidigare att man arbetat med prevention, resurserna har inte räckt till. Men risken för den här gruppen att utveckla typ 2-diabetes är avsevärd, säger Lillemor Fernström, SFSD:s projektledare. Nu har SFSD tagit fram en modell som ska fungera som stöd och vägledning för diabetessjuksköterskor i primärvården. Tanken är att göra det lättare att arbeta med förebyggande insatser så att utvecklingen till typ 2-diabetes fördröjs.
– I modellen talar vi om att det är viktigt att screena riskgrupper, utbilda och stödja. Vi anser också att man bör göra kontroller varje eller vartannat år. Det är viktigt att jobba personcentrerat, behandlingen är att prata om levnadsvanor men också att följa upp levnadsvaneförändringar, säger hon.

Lätt fysisk aktivitet räcker långt

  • Sverige är det land där vi sitter mest i hela världen. Res dig upp och gå i fem minuter en gång i halvtimmen. Studier visar att det ger positiva effekter på blodsockret.
  • Att promenera 30 minuter per dag är bra för hälsan – dela upp så att du går 15 minuter två gånger om dagen om det känns svårt att få till 30 minuter.