När William Håkansson på hösten för fyra år sedan fick typ 1-diabetes var hans pappa med i skolan i början.
– För att hålla koll på honom, men också för att få i gång ett samarbete med lärarna på Mariefreds skola, säger Williams mamma Therese Håkansson.
Familjen förvånades över att diabetes verkade helt nytt för skolan.
– Jag tänkte att vi kan väl inte vara de första med diabetes, och att de skulle vara lite mer förberedda än vad de var. Det föll på Williams klasslärare att sköta allt, förutom att vara lärare åt 25 elever.

WILLIAM, I DAG 14 ÅR, fick med sig en egenvårdsplan från sjukhuset. Familjen hade möten med rektor, klassföreståndare och skolsköterska och alla bedyrade att de ville göra sitt bästa. Men allt skulle klaras av befintlig personal.
– Det enda vi har ställt krav på är att saker och ting ska fungera. Det hade känts tryggare med en resurs, någon som hjälper till att räkna kolhydrater vid lunchen, har lite koll på idrottslektioner och påminner att kontrollera blodsockret.
Egenvårdsplanen har uppdaterats inför varje termin. Alla är tillmötesgående vid mötena, men sedan fungerar det inte i praktiken.
– Då har jag jagat rektorn, både i telefon och genom att åka dit, framför allt de första åren.
Therese Håkansson berättar att William är en självständig kille som klarar mycket själv. Vilket betyder att han i praktiken tvingades klara diabetesen själv.
– Han är så cool och duktig och det är kanske därför som skolan inte har gjort så mycket. Kompisarna ställer upp och hjälper till på alla möjliga sätt. Så William känner sig trygg – men det gör inte jag. Jag har alltid telefonen på mig och är beredd att rycka ut.

Therese Håkansson

Namn: Therese Håkansson
Bor: I Mariefred
Mamma till: William, 14 år, typ 1-diabetes
Önskar: Att någon vuxen frågar hur han mår, om han tagit insulin och förstår vad blodsockervärdena betyder. Att skolledningen är förberedd och har färdiga rutiner och riktlinjer.