Stressen över att inte lyckas gjorde henne sjukare än någonsin.
– En vacker dag orkade jag helt enkelt inte ta mig ur sängen. Jag trodde att jag skulle dö, berättar Agneta om den utmattning hon drabbades av för cirka sju år sedan och som gjorde att hon sov sig igenom flera månader av sitt liv.
Agneta Bjurström fick diagnosen typ 1-diabetes när hon var 14 år. Hon tog det hela med ro. Pappan hade ju klarat av att leva med sjukdomen och Agneta ville inte vara sämre. Hon levde på som tidigare och tryckte undan tankarna om att hon "borde" ta hand om sig bättre.

Men verkligheten hann i kapp henne. Efter nästan 20 år av mer eller mindre total förnekelse av sjukdomen fick hon flera allvarliga ögonbottenblödningar och känseln i fötterna försämrades. Hon kände sig tungandad, var extremt trött och hade ont i musklerna.
Agneta Jag träffade en psykolog som sa att om jag fortsatte att ignorera min diabetes skulle jag vara död vid 65, berättar Agneta, som där och då bestämde sig för en förändring.

Nu började den ständiga jakten på det perfekta glukosvärdet. Agneta motionerade, laborerade med insulindoserna och försökte äta nyttigt. På natten vaknade hon med insulinkänning och försökte häva allt med mjölk och smågodis. Så höll det på, dagar som nätter.
Jag var jagad hela tiden och mådde sämre än någonsin. Varför kunde inte jag hantera min diabetes som alla andra? Jag kände mig ensammast på jorden och hade ingen att tala med, berättar Agneta.
Hon fick visserligen samtalsstöd av psykolog och kurator men lyckades inte bli av med sin oro och växande ångest.

Halvtidssjukskrivningen blev till heltid den dagen hon kraschade på riktigt. Vändpunkten kom när hon tog sig ur sängen fyra månader senare och bestämde sig för att byta sjukhus och diabetesläkare.
Efter två nystartsdagar för personer med diabetes och i mötet med en ny kurator kunde Agneta helt plötsligt använda allt hon lärt sig i tidigare KBT-terapi.
Kuratorn talade på ett sätt så att jag förstod och fick mig att inte jaga upp mig utan ta en sak i taget. Att i grupp möta andra i samma situation var också förlösande.
För första gången i mitt liv var jag inte ensam, säger Agneta, som också fått stort stöd genom att gå med i slutna Facebookgrupper för personer med diabetes.

Den växande känslan att ha många omkring sig i kombination med nya tekniska hjälpmedel har hjälpt Agneta att få tillbaka sitt liv.
Jag har aldrig mått så bra som nu och har ett inre lugn. I dag kan jag hantera stressen och min sjukdom. Den är inte längre min fiende, avslutar Agneta.

Agnetas råd för att hantera stress:

Ta en sak i taget. Ändra inte allt på en gång. Då blir det lättare att se vad som har effekt.

Be om hjälp och kräv de hjälpmedel du behöver. Ta kontrollen över vården av dig själv.

Byt diabetesteam om du inte är nöjd. Personkemin är viktig.

KBT-terapi kan vara en väg fram. Det gav mig verktyg att hitta nya vägar och bryta dåliga mönster.

Du är inte ensam. Glöm aldrig det.

Ta gärna stöd av andra som har diabetes i slutna Facebook-grupper. Här finns människor med samma typ av erfarenheter som stöttar varandra i motgång och gläds åt framsteg.

Sluta skämmas. Smyg inte med sprutor och blodtester. Våga ta plats och göra dig till en viktig person.

Be omgivningen att sluta ge dig goda råd. De vet inte hur just du har det.

Acceptera att det är jobbigt att leva med diabetes och att du aldrig kan ta semester från sjukdomen. Du behöver inte vara stark och duktig hela tiden utan gör så gott du kan.

Ur tidningen Allt om Diabetes nr 1 2016