Bli medlem
Ge en gåva
Är vår önskelista rimlig, Leif?

Är vår önskelista rimlig, Leif?

Smartare och stabilare hjälpmedel, en automatisk pankreas, att förstå varför sjukdomen uppkommer och ytterst: ett botemedel. Det önskar människor med diabetes enligt Allt om Diabetes enkät. Vi diskuterar möjligheterna med professor Leif Groop, Lunds Universitets Diabetescentrum.

Över hela världen satsas det hundratals miljoner kronor på diabetesforskning. I Allt om Diabetes forskningsenkät (se puffen längst ner) till människor med diabetes framkom att en konstgjord automatisk bukspottkörtel står högt upp på mångas önskelista.

Leif Groop är sedan 1993 professor i endokrinologi vid Lunds universitet och tidigare föreståndare för Lunds universitets Diabetescenter under tio år. Han medger att en automatisk pankreas vore väldigt bra, men ett avgörande problemet är hur insulin ska fyllas på.

– En dröm vore ett closed loopsystem, med en reservoar inne i kroppen som fylls på utifrån. Men det är inte så bra med en behållare inne i kroppen. Tänk om personen är med om en olycka och den spricker. Då tror jag mer på att förbättra pumpar och sensorer, och koppla ihop dem bättre. Det arbetet pågår ständigt, säger Leif Groop.

ÄVEN OM INTE alla behöver en automatisk pankreas har teknikutvecklingen inneburit en stor förbättring för många. Insulinpennor är smidigare än de tidiga sprutorna, och insulinpumpar förenklar för många barn och deras föräldrar. Nästa steg skulle kunna vara pumpar som stänger av sig själva när blodsockret blir för lågt, samt pumpar med både glukos och insulin som styrs av en CGM. Kanske ett inopererat livslångt chip som mäter blodsockernivån kontinuerligt och som inte behöver bytas ut?

 – Det pågår en ständig teknikutveckling, dock inte så mycket på universiteten och högskolorna, men vi är med och bidrar. Ju mer vi förstår om sjukdomen, desto bättre kan tekniken användas, säger Leif Groop.

Bland annat tror han att allt smartare hjälpmedel, som kan kommunicera med varandra, blir vanligare. Exempelvis för att enkelt styra pumpen med mobilen. Eller att samköra sin CGM med stegräknaren. Eller appar till våra telefoner som kan skanna av energi- och näringsinnehåll i maten vi äter.

– När det gäller tekniken är det nog bara fantasin som sätter gränserna.

FÖR ATT KOMMA närmare en bot behövs mer kunskap kring hur diabetessjukdomen uppkommer, varför immunförsvaret aktiveras, bildar antikroppar och attackerar betacellerna så att insulinproduktionen försämras. Andra forskningsområden är att försöka få utarbetade betaceller att åter fungera och producera insulin.

– Här görs det mycket, speciellt inom typ 1-diabetes. Men det är inte bara en anledning, till exempel antikroppar, som orsakar typ 1-diabetes. Det är flera bidragande orsaker som i ett komplicerat samspel gör att kroppen inte längre känner igen sina egna insulinproducerande celler. Därför tar den här forskningen tid.

ETT GENOMBROTT SOM forskningen står inför ganska snart är att indelningen av diabetes i typ 1 och typ 2 kommer att ändras.

– När vi vet mer om sjukdomen kommer vi att kunna dela in den i flera olika grupper, som ska behandlas olika. Någon bot tror han inte på, däremot att stamceller ska kunna utvecklas till betaceller som kan hjälpa kroppen med insulinproduktion.

– I bukspottkörteln finns inte bara betaceller, utan också alfaceller och deltaceller. Man har testat på djurceller att förändra dessa till att bli insulinproducerande betaceller i stället, och det har lyckats ganska bra. Det är lång väg kvar till att testa på människa, men det ser jag som en mer realistisk möjlig framtida behandling, säger Leif Groop.

BÄTTRE LÄKEMEDEL OCH insuliner står på mångas önskelista. Vid typ 2-diabetes finns mycket att välja mellan och fler mediciner är på gång.

– Typ 2-diabetes är lättare att både förebygga och hantera genom kost, vikt och fysisk aktivitet, där det bedrivs mycket forskning. Men vi kommer trots det att få se flera nya läkemedel, framför allt sådana som förebygger allvarliga komplikationer, till exempel kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke. Enklare och effektivare insuliner är ett större problem, enligt Leif Groop. Insulin har testats i tablettform, som inhalation eller som nässprej, men inget har lyckats speciellt bra.

– Problemet är att insulin är ett protein som bryts ner snabbt i tarmen om det tas som tablett. Vid inhalation eller som nässprej är upptaget ganska dåligt, och det är svårt att styra koncentrationen. Med den kunskap som finns i dag får vi tills vidare förlita oss på pennor och pumpar.