Äldre med diabetes är en svår grupp och det tas för lätt på de här diagnoserna, anser Janet Leksell, specialistsjuksköterska och docent i omvårdnad vid Högskolan Dalarna och Uppsala universitet.
Sedan 2014 har Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, erbjudit en kostnadsfri webbutbildning om äldre med diabetes för omsorgspersonal inom kommunerna. Dessvärre har endast omkring 35 000 anställda gått utbildningen. Men det verkar som att fler har börjat få upp ögonen för kursen.
– Runt 10 000 har gått den under 2017 och lika många nu under 2018. Det är ändå en populär utbildning. Men vi ser att behoven kvarstår, säger Sophia Björk, handläggare vid SKL.

SUSANNE GUSTAFSSON, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Nynäshamns kommun, som har gjort en enkätundersökning bland medicinskt ansvariga sjuksköterskor i 20 kommuner, menar att kunskapen bland personalen på äldreboenden varierar stort över landet.
– Men det är inte bara hos omvårdnadspersonal som kunskapsnivån om diabetes ofta är låg.
Även hos legitimerad personal finns kunskapsluckor, säger hon och syftar främst på sjuksköterskor men också läkare.
En faktor som man ännu inte har vant sig vid är också att allt fler personer med typ 1-diabetes numera blir så gamla att de vårdas inom äldreomsorgen.
– Många tror fortfarande att alla personer som är äldre har typ 2-diabetes. Det blir ibland fel dokumenterat i journalen vilken diabetesform en person har, det är ett problem som måste belysas, hävdar hon.

VANLIGA PROBLEM INOM äldrevården är över- och underbehandling med blodsockersänkande mediciner, med olika konsekvenser som följd.
– Enligt de få studier som finns verkar det finnas en tendens att personer på äldreboenden är just överbehandlade. De kanske får cancer och magrar av, samtidigt som de står kvar på samma insulindos. Och med hypoglykemier finns en risk för fallolyckor. Andra är underbehandlade och när de ligger för högt i sockret kan de få illamående och klåda. Jag känner till fall där man har trott att det handlar om magsjuka när personen egentligen ligger för högt i sockret, säger Janet Leksell.
Ju äldre vi blir, desto viktigare är det att fokusera på korttidseffekterna av diabetes.
– I första hand bör man fokusera på att personen mår bra i stunden och då får man försöka normalisera blodsockret så gott det går. Men det är svårt. Det kräver både kompetens och reflektion, säger hon.

JANET LEKSELL TROR att mycket skulle vara vunnet om diabetessjuksköterskan inom primärvården fortsatte att träffa de äldre även om de hamnar på ett äldreboende. I dag krävs det att den som hamnar på ett särskilt boende för äldre själv tar initiativ till att upprätthålla den kontakten – i annat fall klipps bandet med diabetessjuksköterskan. Men så skulle det inte alls behöva vara, menar hon.
–Diabetessjuksköterskan skulle kunna åka ut till boendena en eller två gånger per år och träffa de äldre men också fungera som bollplank ifall personalen kör fast och blir osäkra på varför blodsockret svänger hos någon boende, säger hon.