Övervikt, undervikt, cancer, demens, njurproblem och sjukdomar i bukspottkörteln är bara några av de faktorer som påverkar hur gruppen äldre med typ 1 eller typ 2-diabetes ska behandlas. Alla kan inte behandlas likadant, men det finns en gemensam nämnare för gruppen äldre och det är själva målsättningen med diabetesvården – vid hög ålder bör de kortsiktiga och inte de långsiktiga komplikationerna vara i fokus, anser Peter Fors, överläkare vid diabetesmottagningen på Alingsås lasarett och författaren bakom Diabeteshandboken.se.
– Att förebygga och vara vaksam på komplikationer som kan ske här och nu, som hypoglykemi, symtomgivande högt blodsocker, nutritionsproblem och sår är viktigast, säger han.
Med åldern försämras blodcirkulationen och känseln, vilket gör att risken för långdragna och svårläkta sår ökar.
– Personal inom hemtjänsten har ofta ingen sjukvårdsutbildning. Ändå har de ett jättestort ansvar att dagligen titta efter sår på, tryckpunkter eller tecken på skoskav. De gäller att vara uppmärksam, sår som leder till amputation börjar oftast som ett banalt litet sår, säger Peter Fors.

ÄVEN OM MÅNGA äldre faktiskt sköter sin dagliga behandling själva så gäller det långt ifrån alla. När hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende kommer in i bilden måste vi förlita oss på att vården sköts på ett kompetent sätt. Samtidigt tillkommer nya utmaningar i takt med åldern.
– Äldre med diabetes är en väldigt heterogen grupp och målsättningen är att varje patient ska ha en individuell vårdplan. Men detta finns långt ifrån alltid och då ökar risken för att behöva må dåligt, säger han.
Hur allvarligt ett för högt blodsocker är och hur man bör agera på detta beror på.
– De kraftigt överviktiga med typ-2 diabetes är ofta svårbehandlade. De skulle behöva gå ner i vikt, men de är orörliga och gillar god mat och godsaker. De har ofta sjukdomar som gör att de inte kommer att leva i tio år till. Högt blodsocker spelar inte så stor roll för den här gruppen så länge de mår bra. Att ge väldigt höga doser med insulin skulle i stället öka vikten, säger Peter Fors.

DE FLESTA ÄLDRE i hemsjukvården är dock inte överviktiga. Många är multisjuka och har dålig matlust och svårt att få i sig näring och energi.
– Uppgiften blir då att servera energität, välsmakande och näringsrik mat som patienterna tycker om och samtidigt behandla med insulin. Söta efterrätter och grädde i såsen är bra, förklarar han.
Medan gruppen överviktiga kan ha ett blodsocker på 15–20 mmol/l och 25 mmol/l vid enstaka tillfällen, gäller helt andra rekommendationer för den multisjuka gruppen. En lämplig målnivå är 7–15 mmol/l. Här måste insulindoserna verkligen justeras så att de varken får för högt blodsocker, som gör att de inte kan tillgodogöra sig energin i maten – eller för lågt blodsocker med risk för hypoglykemier. 

PETER FORS BRUKAR dela in de äldre med diabetes i sex huvudkategorier. Förutom de kraftigt överviktiga och de multisjuka tillkommer de med typ 1-diabetes, gruppen äldre i livets slutskede där symtomlindring är det viktiga, de som har sjukdomar i bukspottkörteln som både behöver höga insulindoser och speciell kost, samt de ganska friska åldringarna som till och med kan vara överdiagnostiserade.
– Hög ålder i sig innebär att vi har ett högre blodsocker och det kan vara ett tecken på hälsa. Jag tror att det finns en överdiagnostik bland i övrigt friska äldre som inte har någon glädje av strikt blodsockerbehandling. En del studier pekar på att de har en längre överlevnad än andra, säger han.

NIO AV TIO äldre har den vanligaste formen av diabetes, typ 2. Men gruppen äldre som har typ 1-diabetes är i dag växande. Här är blodsockernivåerna förstås mycket viktiga att hålla koll på och insulindoserna behöver relateras till matintaget.
– Det kräver kunskap om kolhydratmåltider och det finns inte inom äldrevården. Det enda som funkar är att man har ett ganska fast intag av kolhydrater, beräknar måltidsdosen och har en insulindosering med ett fast doserat långverkande basinsulin och en måltidsdos om patienten avser att äta. Man får däremot aldrig avstå från basinsulinet då patienten inom ett dygn riskerar att få en livshotande ketoacidos, säger han.
Om personen har demens kan det bli extra komplicerat.
– Det gäller att förstå om patienten har en insulinkänning eftersom en dement person inte kan uttrycka detta. En dement person med låga blodsockervärden kan verka förvirrad och risken är att de får en sömntablett i stället för att man kollar blodsockret, säger han.

Läkemedel till äldre

Hur mediciner fungerar på äldre vet vi i dag för lite om, eftersom äldre personer sällan ingår i läkemedelsstudier. Men vi vet att:

  • Metformin – kan ge livshotande biverkningar i samband med vätskebrist, risken ökar med åldern och med nedsatt njurfunktion.
  • DPP4-hämmare – kan användas vid njursvikt som ersättningspreparat för metformin, men är inte så effektiva.
  • SGLT2-hämmare – saknas studier som visar hur de fungerar på äldre personer. De kan ändå i undantagsfall användas på gamla med hjärtsvikt men innebär risker vid annan akut sjukdom med vätskeförluster.
  • SU-preparat och glimepiride – får bukspottkörteln att utsöndra mer insulin, kan vara farliga om man inte äter ordentligt. Bedöms ofta som olämpliga på grund av risken för långdragna, svåra hypoglykemier.
  • GLP-1 analoger – inte lämpliga för dem som ska gå upp i vikt, men kan vara bra för överviktiga. Effekten är måttlig.
  • Insulin – Oftast det mest lämpliga valet för underviktiga och personer med typ 1-diabetes förstås. Kan också användas i höga doser för överviktiga.