Göran Greider, chefredaktör, poet, författare och välkänd vänsterdebattör, är inte främmande för de frågor som handikappförbunden driver. Han arbetade inom rörelsen på 1980- och 90-talen och har många gånger lyft frågor om ojämlikhet inom den offentliga sektorn. Att just diabetesdebatten blev så stor är inget som förvånar honom.

– Så fort det har med barn att göra så blir det extra känsligt. Det känner man ju själv.

Greider bidrog till debatten med två längre artiklar.

– Jag intervjuade själv föräldrar till barn med diabetes hemma hos mig i Dala-Floda. Det var roligt att träffa dem. Det är ju när man träffar människor som lider av något som man känner av det. Det går liksom inte att komma undan när man vet att det finns teknik som skulle kunna göra deras situation bättre. Och så får de inte tillgång till tekniken. Trots att den inte är särskilt dyr.

– Det känner ju varje läsare att det är något som är fel, menar Greider.

Han hoppas att det lokala engagemanget som finns på flera håll kunde samordnas, och har fått många brev från både personal och föräldrar i andra landsting där de skriver att det är lika illa hos dem.

– Det finns samma problem i många landsting, så jag hoppas att ert förbund kan foga samman alla de här lokala utbrotten. Tyvärr så fragmentiseras sjukvårdsdebatten ner till landstingsnivån och når inte den högsta nivån. Det är nästan huvudproblemet. Ansvaret sipprar bort, och ingen har det yttersta ansvaret.

Greider betonar att vården borde vara jämlik över hela landet.

– Det är sjukvårdslagens portalparagraf, att det ska vara jämlik tillgång till vård. Det är det ju inte som det ser ut nu. Jag tycker att mer av landstingens verksamhet skulle styras över till en statlig nivå. När det gäller ny teknik så finns det mycket stordriftsfördelar, och även när det gäller upphandling. Det blir en helt annan ekonomi, så det finns mycket att vinna på det.

Göran Greider drar några slutsatser av den livfulla diabetesdebatten:

– Det finns alltid något att lära sig av det som hände i Dalarna. Jag tror att föräldrarna var bra på att samarbeta, och det lönar sig alltid. Jag fick intrycket av att de träffades på ett läger som höll på att dras in av landstinget, och så fort människor träffas fysiskt så ökar förutsättningarna för att få igång en sådan här grej. Det räcker inte bara med sociala medier, utan att också träffas öga mot öga, säger Göran Greider.