Tidningen Diabetes nr. 6 2006.

Milla kopplar inte riktigt än

Milla är under inskolning till diabeteshund men har inte riktigt fattat galoppen än. Hon tränas på att upptäcka när matte Evelina Ersson, 15 år, ligger lågt i blodsocker, och kunna koppla ihop det med att hämta druvsocker till henne.

– Jag har alltid tyckt om djur, säger Evelina Ersson och nickar mot på buren på vardagsrumsgolvet med en liten stillsam och tyst brun kanin i. Men någon hund skulle det inte bli i familjen, det var femtonåriga Evelina och hennes familj i By kyrkby ett par mil från Avesta ganska överens om, en hund tar mycket tid och Evelina hade sporter att ägna sig åt. Men familjen ändrade sig.  
– Vi såg ett teveprogram om att man kunde utbilda knarkhundar och andra servicehundar. Mamma sa att när de kan utbilda diabeteshundar ska du få en hund och för ett par år sedan såg vi i diabetestidningen att de kan det, berättar Evelina.

Idag finns ett par tre diabeteshundar utbildade genom Svenska Service- och Signalhundsförbundet och några är under träning. Troligen är diabeteshundarna i landet flera, men då utan utbildning. Hunden kan ha lärt sig reagera på en lukt vid lågt blodsocker och varna med automatik.

När Evelina fick diabetes var hon sju år. I nästan sex år har hon haft behandling med insulinpump.
– Det fick jag väldigt fort, för jag är så insulinkänslig att jag måste ha tiondels enheter insulin.
Evelinas problem under de första åren har varit och är fortfarande, att hon har svårt att känna låga blodsocker, särskilt på natten, även om det har blivit bättre. Det syns heller inte på henne när blodsockret är lågt eller på väg neråt. Familjen Ersson nappade på idén att en hund kunde bli ett stöd.

En liten valp
Den dagen hon slutade sjätte klass, hon går i nian nu, fick Evelina av föräldrarna ett kort där det stod att hon skulle få en hund. Wow! Ras fick hon själv bestämma. Fina tyckte hon att papillon och dalmatiner var men enligt Service- och Signalhundsförbundet var dalmatiner inte bra förstagångshundar. Förslaget var en mellanstor hund, en golden retriever, labrador eller flatcoat retriever.

Så kom en flat-valp till By kyrkby och döptes till Milla. Efter ett år var hon fullvuxen och utbildningen till diabeteshund kunde så småningom börja. 
– Vi tänkte att med en sådan skulle jag kunna vara lite friare, inte behöva ha kontakt med mamma och pappa jämt. Längre fram ska jag väl flytta hemifrån och bo ensam, säger Evelina. Det är skönt att ha någon i sällskap man kan lita på och som kan se till att jag inte blir för låg. Hitintills har jag aldrig gått ner i djup känning, har hunnit stoppa nedgången i blodsocker.

Glatt hämtar Milla påsen med druvsocker Evelina placerar ut, hunden vet att när hon ger den till matte får hon en belöning, hundgodis. Men än har hon inte lärt sig koppla ihop druvsocker med en matte i behov av hjälp. En hund kan inte förstå samband, vad och hur den ska göra måste läras in. Det har gått ett halvår med träning och kan vara lika lång tid kvar innan Milla fungerar som tänkt.

Tränaren Rolf Blom, Malmköping, är övertygad om att framåt april nästa år är Evelina och Milla ett utbildat ekipage.
– Absolut, Evelina är träningsvillig och har en av de mest lättlärda hundar jag varit med om och det beror inte på rasen utan snarare på individen. 

Milla vilar lugn bakom Evelinas stol och bryr sig inte mycket om besökare, nosar bara lite. Hon håller sig till Evelina och det är som det ska vara att hon utan att vakta matte tyr sig till henne.

Det är höstlov från skolan och Julia från Nyköping hälsar på. Flickorna blev kompisar i somras på Svenska Diabetesförbundets läger på Kilsbergsgården utanför Örebro.

Ska alltid lyda
En utbildad diabeteshund ska märka en känning i faggorna. Men hur hunden gör sin upptäckt är höljt i dunkel. Ingen vet om det är något hunden ser eller om den luktar sig till lågt blodsocker. Och det fungerar olika med olika människor.
– Ingen vet vad det är hundarna tar det på, säger Evelina. Hemma kunde de märka det på att jag blev lite grinig. Min storebror sa många gånger till mig om jag var ute och lekte att jag skulle gå in och ta ett blodsocker. Gnälligheten kunde bero på andra saker men ibland var jag låg.
– Det är så här jag har fått lära mig att träna Milla. Min tränare kom i början hit eller jag åkte till honom ungefär en gång i vcckan. Nu är det längre emellan. Vi kör mest allmänlydnad, hon ska komma till mig och lyda i alla situationer.

Lite otur har det varit i Evelinas fall, förklarar Rolf Blom, genom att i runt 80 procent av gångerna med lågt blodsocker är hon i skolan och har inte hunden med sig. Många träningstillfällen missas.
– Vi kan försöka med att Evelina har lite bomull i väskan till skolan, att andas ut på när hon är låg och stoppa ner tussen i en medhavd filmrulleburk med lock, den är tät, och kan sedan användas för att lära hunden vilken lukt den ska markera för.

Att få Millan att koppla vad som önskas av henne är svårare än Evelina trodde, även om hon visste att det inte skulle vara lätt.

Slutprov
Ingen ras passar bättre eller sämre till diabeteshund, man ska välja en hund som passar in med det man gör, får vi veta. Vid en inprovning hos Service- och Signalhundsförbundet avgörs om man kan antas klara att utbilda en hund, bli dess förare. Den som blir uttagen tilldelas en tränare. I ett slutprov gäller att lyckas med vissa saker. Milla ska markera för lågt blodsocker. Men lydnad, att lämna hunden på en plats och gå därifrån, hunden ska stanna tills man kommer tillbaka, är också mycket viktigt..

När Milla blivit hemtam med sin uppgift får hon ha det gula täcket på ryggen, där står att hon behöver vara sin förares sällskap överallt, även i butikerna. Än så länge bär hon rött täcke på stan där det står att hon är under utbildning.

Att utbilda en diabeteshund kostar i genomsnitt 30.000 kronor, som föraren kan söka medel till ur olika fonder, eller betala ur egen ficka. Evelina har beviljats 20.000 kronor genom kennelklubben till utbildning, men det räcker inte, hon måste ansöka om mer pengar.

Oftast är det Evelina som motionerar och rastar Milla. Men har hon mycket med skolan går andra i familjen promenaden. Vill Evelina kan hon doppa sig i sjön som ligger så nära det röda huset hon bor i att det nästan går att hoppa i från verandan. På dagarna är hunden hos mormor och morfar.
– Vi har inte tränat extremt mycket, säger Margareta Ersson. Vi har tränat enkla grejer som att Milla inte ska intressera sig så mycket för andra människor utan hålla sig till Evelina, få mat av henne, och hunden sover alltid hos henne. Annars är det en familjehund, och vi är med henne allihop.

Text: Ulla Ernström

En fyrbent assistent
Svenska Service- och Signalhundsförbundet är en ideell organisation som inte har statliga medel utan är beroende av sponsorer och supportrar. Att utbilda en diabeteshund kostar mellan 20.000 och 50.000 för bland annat kurser, instruktör och dennes resor. Utbildningen kan hundföraren söka medel till ur olika fonder. Egna resor, kost och logi i samband med inprovning, utbildning och examination står föraren själv för.
En diabeteshund tränas till att markera när föraren behöver äta för att slippa lågt blodsocker, det vill säga den blir en typ av servicehund. Service- och signalhundar utbildas till att på olika sätt assistera funktionshindrade,
Svenska Service- och Signalhundsförbundet, tel 040-32 06 30, e-post: soshund.kansli@telia.com
www.soshund.se
(Ledarhundar för synskadade utbildas genom Synskadades Riksförbund, med statliga medel).